söndag 17 april 2016

Zon 2 i duggregn

Det kändes lite jobbigare än vanligt att ge sig ut på dagen cykeltur. Alldeles för grått, kallt och blött för min smak idag. Konstigt hur man på något vis justerar sin inre termostat utifrån förväntat väderläge. Ju längre våren kommit desto högre temperatur förväntar man sig. Så funkar i alla fall jag.

Hur som helst var det undertecknad, Elias och Lise som gav sig ut i regnet för att cykla ett långpass i lugnt tempo. Det fanns länge ytterligare två som visat sitt intresse för att hänga med, men båda backade ur strax innan avfärd. Jag nämner så klart inga namn, men den ena har ett namn som börjar på Håka och den andra ett namn som börjar på Hellma...

Jag upptäckte snart att jag hade stumma ben och öm rumpa efter gårdagens hårda cykelpass i Borlänge. Under färdens gång fick jag dessutom allt mer ont i ländryggen, en krämpa som förövrigt är ny för i år och som jag misstänker har med min nya sadel och sadelstolpe att göra. Lägg till detta det kalla, gråa och blöta vädret så inser du snart att detta inte var en av mina bättre cykelturer. MEN, det är den här typen av cykelpass som bygger pannben, så summa summarum är jag faktiskt rätt nöjd att det blev som det blev.

Vi cyklade den vanliga rundan via Borlänge till Torsång för ett fikastopp och därifrån vidare runt Runn via Vika. Det blev sammanlagt 65 km på lite drygt tre och en halv timme.

Dagens tre cyklister på garageuppfarten.
Samma trio nu något mer sammanbitna, men med en betydligt snyggare bakgrund.
Fina alpackor strax innan Torsång.
En välkommen vy (Falun) efter drygt tre timmars cyklande.
Cykelsällskap med hemlängtan.

tisdag 12 april 2016

På rätt spår igen

Våren är på väg och stigarna blir allt torrare. Det är lite ovant ännu, men timingen blir snabbt bättre och träningen under vintern har bevarat konditionen och en del av rappheten i benen. Nu är det bara att gneta på så kommer förhoppningsvis toppformen att infinna sig lagom till Lidingö MTB i början av maj.

Cyklade själv idag vilket passade mig bra då jag inte var på humör att snacka (mycket på jobbet just nu). Jag valde blåa stigen i hemmaskogarna - min favorit just nu. Försökte hålla uppe farten och pulsen så gott det gick för att få lite VO2-träning. Det gick så där. Humöret blev dock (som vanligt) bättre och bättre för varje tramptag. Finns det bättre stresshantering? Tror inte det.

Det blev knappt 13 km på knappt en en och en halv timme.

Nöjd och glad cyklist som cyklade solo idag.
En hel del utmanande partier idag.
Trolskt!
Avfarten strax efter Stångtjärnsstugan som jag lyckats missa två gånger i rad nu.