Idén om att delta i VR 2016 väcktes i vintras när jag fick veta min lillasyster och hennes kompis skulle genomföra loppet som den sista etappen i en svensk klassiker. Tanken var att nöta rejält med landsvägsmil inför loppet för att bli bättre bekant med cykeln och vänja kroppen vid längre cykelpass. Riktigt så har det i ärlighetens namn inte blivit. Jag fick i och för sig ihop omkring 165 mil (exklusive cykelpendlingen till och från jobbet) räknat från premiären i mars, men stora delar av dessa har genomförts på MTB:n. Det längsta passet jag fick till var knappt 12 mil och resulterade i ett rejält ryggskott. Trots detta kände jag mig inte särskilt orolig över formen. Har man överlevt 2016 års upplaga av Långa Lugnet överlever man det mesta på en cykelsadel - resonerade jag.
Jag och min sambo och suveräna serviceman Lise körde ner till Motala efter jobbet på fredagen. Resan var problemfri så vi anlände till Motala i god tid och hittade omedelbart en en parkering. Efter att ha cyklat ner till startområdet och hämtat ut nummerlappen, fanns det gott om tid för de sista förberedelserna i form av ombyte, packning och preparering av cykeln. Jag hann till och med sitta och slappa ett stund.
Syrran kom förbi strax innan hon skulle bege sig till starten. Tanken var att jag skulle hjälpa henne att åtgärda ett missljud från hennes cykel, men det visade sig att missljudet redan försvunnit så vi fick en liten pepp- och pratstund i stället.
Efter några slutliga justeringar och ett sista toalettbesök innan starten var det så dags att gå in i startfållan. Starten gick 23.12 och jag rullade iväg tillsammans med övriga cyklister i min startgrupp. Jag hade bestämt mig för att spara på krafterna i början av loppet, men drog på rejält redan efter några kilometer. Planen var att jag skulle köra ikapp syrran och hennes kompis för att slå följe med dem men jag lyckades tyvärr passera dem utan att vi upptäckte varandra, så det blev till att cykla solo hela vägen.
Resan runt Vättern var som sagt en lång tramporgie som aldrig verkade ta slut, men det var samtidigt ett äventyr med mängder av intryck som jag inte skulle vilja vara utan. Stämningen var god, vyerna vackra och arrangemanget i stort mycket bra. Jag kan konstatera att min form var god så när som på att mitt högra knä, som börjat krångla efter Långa Lugnet, höll på att sätta stopp för resan redan i Fagerhult. Min fart var god första och sista tredjedelen av loppet, men mitt krånglande knä och alla stopp i depåerna drog ner medelhastigheten till omkring knappt godkända (utifrån min ambition) 25,7 km/tim. Min sluttid blev således 11.40.
Summa summarum är VR 2016 en upplevelse som jag ogärna skulle vilja vara utan. Jag tror att jag kommer att cykla loppet igen, men kommer då starta på morgonen för att slippa dygna. Vidare kommer jag aldrig mer cykla solo, utan hoppas på att få ihop eller kunna hoppa in i ett gäng till nästa gång.Slutligen är jag stolt, nöjd och glad att jag genomfört detta klassiska lopp.
 |
| Pirriga och förväntansfulla syskon på bilparkeringen i Motala. |
 |
| Strax innan starten. Stämningen var smått magisk. Ljummet och skönt med så där fluffig luft som det ibland blir under sommarkvällar även i Sverige (vanligare på solsemester runt medelhavet). |
 |
| Målgången efter ett komplett varv runt Vättern. Glad och nöjd, men inte lika överväldigad som jag trodde jag skulle vara. |
 |
| Det här är nog den medalj i samlingen som väger tyngst. Helt klar den som gjort ondast att vinna i alla fall. |
 |
| Kanonnöjd med Trekens uppförande under loppet. Kan konstatera att de sena justeringarna av sadelns position blev perfekta. |
