Denna gång hade vi hyrt en stuga högst upp i Sälfjällstangen. En trevlig och bra stuga med ett för oss utmärkt läge. Stugan låg så till att det bara vara några hundra meter till kalfjället, men ändå bara några kilometer ner till Lindvallen centrum. Det höga läget medförde att det fläktade friskt, vilket i sin tur blåste bort knotten. Vi blev dessutom glatt överraskade när vi upptäckte att stugan hade renoverats någon gång efter det att de fotografier som visade stugan på Skistars hemsida hade tagits.
Trots mitt trilskande knä hann jag med ett par landsvägspass (bland annat King Of The Hill), rolig och utvecklande teknikträning med hela familjen, några down hill-åk i Lindvallen, stigcykling deluxe i Rörbäcksnäs och ett tappert försök att cykla från Sälen till Mora längs vasaloppsleden.
King of the Hill är en skyltad cykelled som börjar nere vid norra bron i Sälens by och som slutar på toppen av Lindvallen. Leden är 13 kilometer lång och innebär ca 500 höjdmeters klättring relativt jämnt fördelade över hela sträckan. Största delen är förlagd till asfalt, men de avslutande 3-4 kilometerna går på grusväg. Det är ganska lätt att hitta en lagom lunk som tar en upp till toppen utan allt för stor ansträngning. Genom att som jag och Elias lägga in ett par tempohöjningar och spurta i den avslutande lite brantare delen, blir det dock ett rejält träningspass som känns i benen flera dagar efteråt. Väl upp på toppen är det bara att njuta av utsikten om vädret tillåter.
Jag tog med mig ett antal koner och mina nyvunna erfarenheter från den träningsgrupp som jag ingått i under sommaren och arrangerade ett antal teknikträningspass för familjen. Passen verkade vara uppskattade och jag tyckte att deltagarna utvecklades för varje varv i min utstakade teknikbana.
Downhill-cyklingen i Lindvallen var denna gång en besvikelse. Nedfarterna var i ett för dåligt skick för att vi som inte är några vana downhillcyklister skulle kunna njuta på vår väg nerför backen. Underlaget var delvis löst och svårt sargat (eroderat). På väg in i kurvorna studsade cyklarna okontrollerat på det ojämna underlaget, vilket gjorde att man tappade det grepp som behövs för att man ska kunna bromsa effektivt innan kurvan och därefter få flyt genom kurvan. Till "pistörernas" försvar kan sägas att arbete med nya nedfarter pågick för fullt, vilket eventuellt gjorde att man inte prioriterade de befintliga nedfarterna.
Rörbäcksnäs Kalugapasset levererade som vanligt stigcykling i världsklass. Denna gång vara det bara jag och Elias som cyklade, vilket gjorde att vi kunde stå på lite mer än vi brukar. Kalugapasset innehåller, utöver en del ganska kluriga tekniska partier och massor av fina naturupplevelser, flera partier där man kan trampa på och få en härlig fartkänsla.
Årets försök att cykla från Sälen till Mora på vasaloppsleden fick avbrytas i Evertsberg för min del till följd av knäsmärta. Jag började tvivla på att det skulle gå redan efter ett par mil, men fortsatte i lite lägre tempo med förhoppningen att knät skulle krya på sig. Efter att ha tvingats ta landsvägen sista biten in till Evertsberg, beslutade jag mig att det fick vara nog. Efter en mysig fika med familjen i Evertsberg slängde jag således upp cykeln på biltaket medan Elias fortsatte mot Mora.
Summa summarum blev årets Sälenvecka inte som jag tänk mig eller hoppats på. Det som skulle bli en kombination av familjemys och stenhård formtoppning, med massor av mil och höjdmeter, blev istället familjemys och ren nöjescykling. Inget att klaga över egentligen med andra ord.
 |
| Sista delen av backen upp mot toppen av Lindvallen. |
 |
| Nästan lite rymdstationskänsla på toppen av Lindvallen. |
 | |
| Jag och Elias vid King of the Hills målgång vid toppen av Lindvallen. |
 |
| Familjen tränar balans och kurvteknik utanför stugan. |
 | |
| På väg ner mot Herr Melin i Gustavsbacken i Lindvallen. |
