Komfortzon

Man ska utmana sin komfortzon för att utvecklas har jag hört. Men hur blir det om man har ett osedvanligt bra omdöme och därmed ligger helt rätt ur ett kostadsnyttoperspektiv med sin komfortzon? Tar man då inte onödigt stora risker om man lämnar sin denna? Detsamma torde väl dessutom gälla om man har ett lite för bra självförtroende och därmed överskattar sin förmåga?

Vem vet? Jag vet dock att jag skulle haft nytta av att lämna min komfortzon tidigare idag när jag, istället för att bara släppa på, panikbromsade mitt i en velodromkurva. Det hjälpte inte att hoppas på att gravitationskraften skulle göra ett undantag för mig...

Det blev, trots detta debacle, en kanondag i backen. Jag blev rejält ifrånåkt av en av sönerna, men jag tycker själv att jag utvecklades för varje åk. Det kräver lite tillvänjning att byta från min Spark till en regelrätt Down Hill cykel, men när man väl vant sig inser man lätt vilken av cyklarna som är bäst lämpad för ändamålet.

Pumpträning i ösregn

Regnet vräkte ner och de låga molnbankarna dolde större delen av skidbackarna när vi anlände till Sälen tidigare idag. Detta hindrade oss dock inte från att byta om och kasta oss upp på cyklarna för en rejäl rekognoseringsrunda i Lindvallen med omnejd.

Lite för blött för min smak kanske, men vi fick åtminstone lite pumpträning, några kilometer halkig singletrackåkning och så fick vi reda på var vi ska hyra down hill cyklar imorgon.

Bäst var dock bastun efter cykelturen och det efterföljande kaffet i TV-soffan. Laddar nu inför morgondagens down hill-premiär med lite VM-fotboll och umgänge med familjen!

Uppladdning

Uppladdning inför en veckas MTB-inriktad semester i Sälen pågår för fullt just nu i vårt hem. Stämningen stiger och det känns som alla i familjen faktiskt ser fram emot detta. 

Jag ser personligen mest fram emot att prova "riktig" Down Hill och att mysa med familjen i stugan på kvällarna, men jag vill även hinna med att slipa lite på formen inför Mörksuggejakten, så ett och annat backintervallpass blir det nog också.

Jag har under kvällen monterat nya cykelhållare på biltaket och håller nu tummarna för att det verkligen får plats tre cyklar i bredd. Ha hittat en otroligt smidig modell från Thule, där man utan problem kan lasta och fästa sin cykel helt på egen hand. Bra där!

Mörksuggan

Två missionärer från Jehovas vittne, ringde en dag på mina svärföräldrars dörr någonstans i Norrland. Missionärerna, som väl kan antas ha varit relativt rutinerade och vana vid svalt mottagande av skeptiska villa- och lägenhetsinnehavare, anade trots detta sannolikt inte vad de skulle möta denna gång. 

Ytterdörren öppnades av min nuvarande svärfar, som vid denna tidpunkt var en rejält bakfull ung man endast iklädd ett par något för små och inte helt rena kallingar av modell y-front. Med osande andedräkt hälsade han dem välkomna att stiga in och blev lite förvånad över att de verkade tveka. Efter att min nuvarande svärmor, vid tidpunkten även hon lite bakfull men mestadels generad, diskret gjort min svärfar uppmärksam på att större parten av hans ädlare delar var fullt synliga genom y-fronten och min svärfar ogenerat åtgärdat detta, tog missionärerna mod till sig och klev in.

Missionärerna tog sig igenom farstun och in i hallen, där de blev stående en stund för utväxlande av några inledande artighetsfraser och troligen med förhoppningen att bli bjudna till en bekvämare plats i bostaden. Plötsligt får en av missionärerna något tungt, hårt och vasst i huvudet. När missionärerna unisont böjer sig ner för att se efter vad det var och för att plocka upp föremålet, stelnar de till, tittar storögt på varandra och börjar backa ut från hallen mot ytterdörren. Utan ett ord flyr de därefter hals över huvud ut genom ytterdörren. Kvar på hallgolvet låg en svart djävulsfigur med spetsiga öron, stora stirrande ögon och en lång svans...

Bara en vecka kvar nu till Mörksuggejakten i Rättvik!

Man cave report

Okey, fick en stund för mig själv i garaget. Bytte mitt skeva framhjul mot ett nyinförskaffat, bättre begagnat hjul, komplett med bromsskiva och ett oanvänt, men några år gammalt däck. Köpte ett matchande bakhjul när jag ändå höll på.

Borde kanske inte trötta er med detaljer, men jag gör så ändå: 29 tums DT Swiss CSW MA 2.0 med Swalbe Rocket Ron Evo, blev det. Mer rejäla än snabba skulle jag tro - typ som jag med andra ord.

Måste tyvärr invänta en beställd, men försenad, bakaxel med tillhörande adapter innan jag kan byta bakhjulet, så det blir till att cykla med udda hjul den närmaste veckan. #dagensilandsproblem

Regnigt och kyligt men kul ändå

Nyss hemkommen från en rolig cykeltur i regnet med Friluftsfrämjandets MTB-grupp. 

För dig som är nybörjare eller kanske bara ringrostig och/eller för dig som söker likasinnade som dessutom kan lära dig var de bästa stigarna finns, kan jag varmt rekommendera att söka upp någon av Friluftsfrämjandets MTB-grupper.

En timmes cyklande, i riktigt hyggligt tempo, på en mix av singletracks, motionsspår och grusväg blev det idag. Vi var nio deltagare. Det något bistra vädret bidrog till en något mer introvert tur än vanligt, där var och en under långa stunder malde på utan att prata. Emellanåt sprack dock våra ansikten upp i breda leenden i samband med något extra trixigt parti eller som när vi susade fram i ett härligt parti, där vegetationen kring det smala spåret skapade något som i det närmaste kan liknas vid en tunnel - läckert!

Kan åter konstatera att mina Continental RaceKing RaceSport funkar rätt dåligt på alla hala rötter och stenar. Blir nog nya däck med bättre mönster efter de kommande motionsloppen.

Skruvat

Hade hört att man skulle räkna med mycket underhåll när man cyklar mountainbike och än mer om man dessutom väljer en heldämpad cykel, men trodde i ärlighetens namn inte att det skulle krävas så här mycket.

Det är ju JÄMT något som behöver rengöras, smörjas, justeras, repareras eller bytas.

Gillar man inte att skruva, ska man kanske välja en annan motionsform, alternativt räkna med att det går åt åt en hel del tid och pengar för att lämna in sin cykel på service.

Som tur är för mig, ÄLSKAR jag att skruva. Jag är självlärd och ärligt talat inte särskilt duktig, men jag njuter (oftast) av att få hålla på med min och familjens cyklar och jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter och kunskaper.

Mitt bästa mektips är: om och när du väljer att skruva med din cykel - låt det få ta tid. Stressa inte, utan ta dig tid att fundera, planera och kolla på webben efter tips.

Stela ben och dåligt samvete idag

Lurade ut en av sönerna på ett backintervallpass igår. Ja, jag visste att det var ett backintervallpass. Min son nappade, efter att först tackat nej till att hänga med ut och cykla, snarare på min utmaning "Du får 100 spänn för varje gång du slår mig upp för serpentinen". 

Vi kom överens om att vi skulle köra fem omgångar och att jag för varje gång jag vann skulle få tillbaka 100 spänn, men att sonen aldrig skulle kunna bli skyldig mig några pengar. I bästa fall skulle jag alltså inte behöva betala något, i värsta fall skulle jag få betala sonen 500 spänn.

Efter 10-15 minuters uppvärmning på några härliga singeltracks, rullade vi så fram till startlinjen nedanför backen som vi kallar serpentinen. Min strategi var att hetsa sonen till att ta ut sig under de två inledande omgångarna och att själv ta det lugnt för att spara mina krafter till de sista tre omgångarna. På detta sätt räknade jag kallt med att jag som mest skulle förlora 100 spänn.

Det gick som jag hade tänkt mig, nästan. 

Jag förlorade de första två omgångarna. Den första klart och den andra knappt. Därefter gick sonen rakt i väggen och tog sig knappt i mål under omgång tre, för att därefter hulkande hänga över styret på sin cykel medan jag ensam genomförde de två avslutande omgångarna. Kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag kunde nöjt konstatera att min strategi hållit och att jag lyckats lura till mig sällskap och lite variation på den annars så tråkiga backintervallträningen.

 

Nr1 - syftet med denna blogg

Välkommen till min blogg om mountainbikecykling!

Jag heter Markus Sandvik och bor med min familj i Falun. Inte helt oväntat (med tanke på bloggen) är jag rätt såld på mountainbikecykling. Jag köpte min första cykel i mitten av 90-talet, men började cykla mountainbike på riktigt för två år sedan.

Mitt syfte med denna blogg är att dela med mig av mina upplevelser och erfarenheter av mountainbikecykling. Jag kommer skriva en hel del om mina cykelturer och de motionslopp som jag ställer upp i, men även en del om det viktiga underhållet av cykeln. Vidare kommer jag göra mitt bästa för att dela med mig av tips och trix inom området i takt med att jag får nys om sådana eller själv kommer på något.

Jag hoppas att du som läsare vill bidra genom att lämna feedback och tipsa om saker och ting som vi MTB-cyklister kan ha nytta av.