Man ska utmana sin komfortzon för att utvecklas har jag hört. Men hur blir det om man har ett osedvanligt bra omdöme och därmed ligger helt rätt ur ett kostadsnyttoperspektiv med sin komfortzon? Tar man då inte onödigt stora risker om man lämnar sin denna? Detsamma torde väl dessutom gälla om man har ett lite för bra självförtroende och därmed överskattar sin förmåga?
Vem vet? Jag vet dock att jag skulle haft nytta av att lämna min komfortzon tidigare idag när jag, istället för att bara släppa på, panikbromsade mitt i en velodromkurva. Det hjälpte inte att hoppas på att gravitationskraften skulle göra ett undantag för mig...
Det blev, trots detta debacle, en kanondag i backen. Jag blev rejält ifrånåkt av en av sönerna, men jag tycker själv att jag utvecklades för varje åk. Det kräver lite tillvänjning att byta från min Spark till en regelrätt Down Hill cykel, men när man väl vant sig inser man lätt vilken av cyklarna som är bäst lämpad för ändamålet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar