Lurade ut en av sönerna på ett backintervallpass igår. Ja, jag visste att det var ett backintervallpass. Min son nappade, efter att först tackat nej till att hänga med ut och cykla, snarare på min utmaning "Du får 100 spänn för varje gång du slår mig upp för serpentinen".
Vi kom överens om att vi skulle köra fem omgångar och att jag för varje gång jag vann skulle få tillbaka 100 spänn, men att sonen aldrig skulle kunna bli skyldig mig några pengar. I bästa fall skulle jag alltså inte behöva betala något, i värsta fall skulle jag få betala sonen 500 spänn.
Efter 10-15 minuters uppvärmning på några härliga singeltracks, rullade vi så fram till startlinjen nedanför backen som vi kallar serpentinen. Min strategi var att hetsa sonen till att ta ut sig under de två inledande omgångarna och att själv ta det lugnt för att spara mina krafter till de sista tre omgångarna. På detta sätt räknade jag kallt med att jag som mest skulle förlora 100 spänn.
Det gick som jag hade tänkt mig, nästan.
Jag förlorade de första två omgångarna. Den första klart och den andra knappt. Därefter gick sonen rakt i väggen och tog sig knappt i mål under omgång tre, för att därefter hulkande hänga över styret på sin cykel medan jag ensam genomförde de två avslutande omgångarna. Kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag kunde nöjt konstatera att min strategi hållit och att jag lyckats lura till mig sällskap och lite variation på den annars så tråkiga backintervallträningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar