Långa Lugnet 2016

Boom! Personligt rekord och ännu en målsättning uppfylld!

Efter förra årets kalla, blöta och grymt tunga lopp trodde jag inte att jag skulle ställa upp i årets upplaga av Långa Lugnet. Åtminstone inte vid kall och blöt väderlek. Men av någon outgrundlig anledning stod jag alltså åter i startfållan när årets upplaga drog igång.

Det var förvisso blött och grått när vi anlände till startområdet på Lugnets riksskidstadion, men det regnade åtminstone inte och det var minst fem grader varmare än förra gången. Under loppets gång blev vädret bättre och bättre och vid målgången sken faktiskt solen.

Det hade regnat hela veckan och på vissa ställen hade det kommit så mycket vatten att arrangören valt att dra om banan. Med tanke på hur mycket vatten och lera vi tvingades cykla igenom är det inte utan att man är lite nyfiken på hur det såg ut på de strukna partierna.

Precis som förra gången blev det ett grymt tungt lopp, ja till och med ännu tyngre på grund av det vattensjuka underlaget. Jag har hittills varit nöjd med min nya drivlina med singelklinga fram och 10-42 på kassetten, men denna gång saknade jag verkligen lättare växlar i de längsta uppförsbackarna. Det var på gränsen att mina knän höll för belastningen. Jag hade rejält ont på slutet och känner av knäna även idag.

Hur som helst segade jag mig i mål på en 43:e plats i motionsklassen, vilket är ett nytt personligt rekord med avseende på placering i långlopp. Placeringen innebar 57 poäng i långloppscupen och även att jag nådde det andra av mina två mål för årets säsong nämligen att placera mig topp 50 i ett långlopp.

Sonen Elias gjorde ett bra lopp och placerade sig 58:a, vilket var hans hittills bästa placering i ett långlopp. Första halvan av loppet drog han så hårt att det var på vippen att jag skulle tvingas släppa iväg honom. Till följd av att han hittills i år inte hunnit cykla så mycket som han skulle önskat (och i detta fall behövt), var det istället han som fick släppa mot slutat av andra loopen.

Tävlingen var välarrangerad och  Lugnets skidstadion fungerar utmärkt som start-, publik- och målområde. Min gamla Spark 940 fungerade bra även om jag som sagt hade önskat en mindre vevklinga eller större spann på kassetten i de segaste uppförsbackarna. Jag körde på mina nya favoritdäck, Schwalbe Racing Ralph Snake Skin, vilket fungerade förvånansvärt bra även i leran.

Summa summarum har jag för andra gången genomfört Långa Lugnet för sista gången och jag har en svag känsla av att jag kommer genomföra det för sista gången även nästa år.

Undertecknad (6322) och sonen väntar på starten.

Vännen och kollegan Håkan väntar även han på starten.

Elias drar hårt under den första loopen!

Undertecknad sliter hårt för att inte tappa Elias rygg.

Blött och lerigt som sagt.

Håkan trampar på med gott humör.

Varvning inne på skidstadion efter första loopen. Hyfsat pigga ben så här långt.

Elias trampar sig förbi några medtävlande vid varvningen.

Håkan slänger ifrån sig sin urdruckna vattenflaska vid varvningen.

Lidingö MTB 2016

Igår var det äntligen dags för årets första långlopp i form av Lidingö-MTB, men även en företagsintern kamp mellan Brandskyddslagets stockholms- och falukontor. 

Om vi börjar med den interna kampen, var det jag och sju av mina kollegor som ställde upp. Fyra i respektive lag. På pappret såg det tufft ut för oss i falulaget. Motståndarlaget kryllade nämligen av konditionsstarka triatleter och cyklister, medan vårt lag i något sammanhang hade liknats vid ett gäng cyklande flodhästar. Troligen rätt snabba i nerförsbackar, men lite tyngre uppför med andra ord. Efter en olycka under ett träningspass försvann dessutom den av oss som vi rankat som starkast, vilket gjorde att min son Elias fick hoppa in som reserv.

Om vi återvänder till huvudeventet och inramningen av detta, var det till skillnad mot de senaste två åren där snålblåsten dominerat och det legat snö i luften, denna gång riktigt härligt försommarväder med strålande solsken och 20 plusgrader. Jag och Elias hade bästa möjliga uppbackning i form av ett serviceteam bestående av sambon Lise tillsammans med dottern Sofia och hennes pojkvän. Vi hade valt att sova på ett hotell alldeles i närheten av startområdet på Lidingövallen så det var hur lugnt som helst att hinna äta frukost och hämta ut nummerlappar.

De första startgrupperna (tävlingsgrupperna) i loppet startade klockan 12. Därefter släpptes motionsgrupperna iväg med fem minuters mellanrum. Brandskyddslaget deltagare startade i lite olika startgrupper, men tre av oss startade längst fram i motionsklassen. Efter test av deltagarnas ringklockor, vilket lät som ett änglaspel på julafton enligt min sambo, gick startskottet för oss och startfältet drog iväg i rasande tempo. Jag hade ingen chans att hänga på min kollega Björn som precis som förra året hängde på täten i startgruppen, utan koncentrerade mig på att komma in i loppet utan att tappa allt för många placeringar.

Efter fem-sex kilometer var jag äntligen inne i loppet och kunde till min glädje konstatera att benen kändes riktigt bra. Känslan varade faktiskt genom hela loppet och jag var knappt trött när jag gick i mål. När jag studerar pulskurvan från loppet kan jag konstatera att jag aldrig haft så låg andel i zon 5 i något långlopp som denna gång. Jag cyklade i mål på tiden 2.46.24 vilket gav en 96:e plats i motionsklassen och en härlig andraplats i den interna kampen.

Elias gjorde ett riktigt bra lopp och gick i mål på tiden 2:52:53 (147:a) vilket gav en fjärdeplats i den interna kampen. Sammantaget vann Stockholmsgänget över oss med två ynka poäng, vilket åtminstone jag ser som en godkänd insats från vår sida.

Summa summarum var årets upplaga av Lidingö-MTB ett av de bästa långlopp jag deltagit i.

Elias på väg att kasta sig av cykeln för att byta framdäck.

Kollegan Håkan (i Falulaget) känner ser stark ut.

Undertecknad trampar på med för dagen härligt starka ben.

Håkan går i mål som sexa i den interna kampen.

Undertecknad spurtar i mål.