Stigcykling: Långa Lugnet 2016

Boom! Personligt rekord och ännu en målsättning uppfylld!

Efter förra årets kalla, blöta och grymt tunga lopp trodde jag inte att jag skulle ställa upp i årets upplaga av Långa Lugnet. Åtminstone inte vid kall och blöt väderlek. Men av någon outgrundlig anledning stod jag alltså åter i startfållan när årets upplaga drog igång.

Det var förvisso blött och grått när vi anlände till startområdet på Lugnets riksskidstadion, men det regnade åtminstone inte och det var minst fem grader varmare än förra gången. Under loppets gång blev vädret bättre och bättre och vid målgången sken faktiskt solen.

Det hade regnat hela veckan och på vissa ställen hade det kommit så mycket vatten att arrangören valt att dra om banan. Med tanke på hur mycket vatten och lera vi tvingades cykla igenom är det inte utan att man är lite nyfiken på hur det såg ut på de strukna partierna.

Precis som förra gången blev det ett grymt tungt lopp, ja till och med ännu tyngre på grund av det vattensjuka underlaget. Jag har hittills varit nöjd med min nya drivlina med singelklinga fram och 10-42 på kassetten, men denna gång saknade jag verkligen lättare växlar i de längsta uppförsbackarna. Det var på gränsen att mina knän höll för belastningen. Jag hade rejält ont på slutet och känner av knäna även idag.

Hur som helst segade jag mig i mål på en 43:e plats i motionsklassen, vilket är ett nytt personligt rekord med avseende på placering i långlopp. Placeringen innebar 57 poäng i långloppscupen och även att jag nådde det andra av mina två mål för årets säsong nämligen att placera mig topp 50 i ett långlopp.

Sonen Elias gjorde ett bra lopp och placerade sig 58:a, vilket var hans hittills bästa placering i ett långlopp. Första halvan av loppet drog han så hårt att det var på vippen att jag skulle tvingas släppa iväg honom. Till följd av att han hittills i år inte hunnit cykla så mycket som han skulle önskat (och i detta fall behövt), var det istället han som fick släppa mot slutat av andra loopen.

Tävlingen var välarrangerad och Lugnets skidstadion fungerar utmärkt som start-, publik- och målområde. Min gamla Spark 940 fungerade bra även om jag som sagt hade önskat en mindre vevklinga eller större spann på kassetten i de segaste uppförsbackarna. Jag körde på mina nya favoritdäck, Schwalbe Racing Ralph Snake Skin, vilket fungerade förvånansvärt bra även i leran.

Summa summarum har jag för andra gången genomfört Långa Lugnet för sista gången och jag har en svag känsla av att jag kommer genomföra det för sista gången även nästa år.