Hit med lite farligheter

Äntligen börjar det vara möjligt att cykla på allvar i skogen igen! Visst, det finns en hel del snö och is kvar i terrängen, men till stora delar är det nu bart och (faktiskt) ganska torrt.

All respekt för landsvägs- och grusvägscykling, men ingen av dessa är lika roliga som cykling på riktiga skogsstigar. Jag vill dessutom hävda att man får bättre konditionsträning av stigcykling. Som lök på laxen, ger stigcykling hela kroppen ett rejält styrketräningspass.

Jag funderade under dagens cykelpass på vad det är som gör stigcykling så roligt och kom fram till att det nog beror på att man blir stimulerad av att hela tiden behöva vara alert och ta en massa snabba beslut om vägval och om huruvida man ska bromsa eller gasa, flytta kroppens tyngdpunkt, rycka upp framhjulet eller lätta på bakhjulet, osv. Dessutom tror jag att risken att krascha eller kollidera med något bidrar till att höja spänningen och därigenom gör det extra roligt.

Idag blev det totalt ca 11 km cyklande i hemmaskogarna. Mot slutet av turen kändes det i händer och underarmar att detta var årets första riktiga stigcyklingspass (helt slut). Jag kan även konstatera att dubbdäck i kombination med stora stenar och branta uppförsbackar är svinhalt och att det är dags att byta till sommardäck.

En nyfunnen stig som mynnade i den välbekanta kraftledningsgatan vid Stångtjärn.

Långtur med Elias

Strålande solsken från en klarblå himmel och pigga ben idag. Som upplagt för en långtur med andra ord.

Till min stora glädje ville den äldre av sönerna,  Elias, hänga med idag. Kan eventuellt ha att göra med att jag utmanat honom i de långlopp som går i Dalarna och lite kaxigt lovat att han ska få tusen spänn för varje gång han slår mig. Troligen inte något som står under rubriken bra exempel i någon pedagogik- eller föräldraskapsbok,  men helt klart något som triggat honom. Jag hoppas så klart att han (även) ville följa med för att få umgås i det vackra vädret.

Hur som helst tog vi cykelvägen till Borlänge och, efter ett kort besök vid övningsfältet i Bysjön,  cyklade därefter ett varv på Tjärnavarvets gula slinga. Vi kunde dock snabbt konstatera att det var lite för tidigt för Tjärnavarvet, åtminstone om man inte älskar snö, is och lera. Dessutom pågår avverkning i området vilket medför sönderkörda spår och en del hinder i foem av avverkningsrester och timmerstockar. Ser fram emot att cykla här lite senare i sommar när det torkat upp och spåren efter avverkningen försvunnit (förutsätter att den som avverkar återställer de fina stigarna) 

Det blev sammanlagt 51 km på tre timmar inklusive ett stopp för lunch vid Statoil i Kvarnsveden.

Extra hinder på Tjärnavarvet i form av timmerstockar.

Tjärnavarvet startar vid Tjärna Bastu.

Jungfruberget

Var ute efter backintervaller denna gång, så jag begav mig till Jungfruberget i Falun under en förlängd lunch. 

Senast jag cyklade vid Jungfruberget var i höstas tillsammans med Friluftsfrämjandet. Då lyckades jag utan större problem cykla upp för alla backar. Det gick dock inte denna gång. Jag blev istället tvungen att hoppa av och leda cykeln uppför tre av de brantaste backarna. Tråkigt att känna att man tappat i form, men samtidigt har jag nu fått ett mätbart förbättringsmål att klara av under maj.

Jungfruberget bjuder på utmanande och rolig MTB-cykling på singletracks med en hel drös branta och svåra uppförsbackar. Det tuffa MTB-loppet Långa Lugnet, som ingår i Långloppscupen, passerar genom området och man kan ta sig vidare till Lugnets MTB-leder om man så önskar.

Det blev sammanlagt ca 12 km på drygt 45 minuter denna gång. 

Foto från en av höstens cykelturer med Friluftsfrämjandet vid Jungfruberget.

Dagen tur. Glömde slå på appen efter en paus så ett par kilometer saknas.

Hemmaskogarna

Eftersom jag ofta refererar till "nybygget", "kraftledningsgatan", osv. tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en karta som visar vad (var) jag menar. Benämningarna är mina egna och alltså inte nödvändigtvis de officiella namnen (om det ens finns några).

Benämningar på platser och områden i närheten av mitt hem.

Ingen äger mig

Efter en dryg veckas sjukfrånvaro, väntade (inte helt oväntat) ett överfullt skrivbord på mig när jag igår gjorde comeback på kontoret. Det blev således en lång arbetsdag igår och jag förväntar mig ytterligare ett antal långa arbetsdagar innan jag är ikapp igen. Besviket konstaterade jag att jag nog inte skulle få möjlighet att njuta av det fina vädret som jag kunde se genom kontorsfönstret...

Fast vänta lite nu! Varför skulle jag inte få njuta av det fina vädret? Jag har ju alla möjligheter i världen att lägga upp mina dagar efter egna önskemål och behov. Åtminstone så länge som jag levererar det jag ska.

Jag bestämde mig för att bryta mina osynliga bojor och således byta den tråkiga kontorsmiljön mot härliga skogsstigar dränkta i vårsol. Glad i hågen bytte jag därför om och kastade mig upp på cykeln.

Det blev som förväntat en riktigt härlig tur, nästan uteslutande på stig och singletrack. Jag cyklade med ett brett leende och njöt av varje minut. Ja, nej okej, kanske inte just under de stunder när det kändes som att lungorna skulle explodera efter de brantaste backarna (tappat en del form tydligen), men resterande tid.

Jag cyklade i "krångelskogen", via nybygget upp till kraftledningsgatan och därifrån på random stigar tillbaks till krångelskogen. Det blev sammanlagt 7-8 kilometer under drygt 45 minuter. Det fanns en del snö och is kvar på stigarna, men isen var sträv så dubbdäcken fick bra fäste.

Härlig stig, dränkt i vårsolens sken.

Uppladdning inför cykelsäsongen 2015

Försäsongen lider mot sitt slut och det är snart dags för cykelsäsongen 2015 att ta vid. 

Jag kan konstatera att försäsongen gått lite upp och ner den här gången. Det började knackigt på grund av hög arbetsbelastning på jobbet under hösten, artade sig under januari och februari och är just nu helkass i och med influensan som jag dragits med de senaste veckorna. Jag hoppas nu på snabb återhämtning och att jag kan köra igång med träningen från och med tisdag den kommande veckan.

Hur som helst är jag i stort sett nöjd med försäsongsträningen och tror mig ha hittat ett bra upplägg med god balans mellan styrketräning och konditionsträning. Genom att behålla viss del grenspecifik (läs cykel) träning känns det som att jag inte kommer behöva lika mycket tillvänjningstid som förra året när jag kör igång med cyklingen igen. Samtidigt har jag tagit mig tid att bygga upp kroppen genom drygt sex veckor med fokus på tung styrketräning.  

Så här har träningsprogrammet sett ut (SS = starting strenght; cro = cross fit inspirerat program).

Vårens träningsprogram som jag kunnat följa till och med vecka 10.

Konditionspassen har genomförts på lite olika sätt, ett par gånger i form av långfärdsskridskor, ett antal pass på trainern, några cykelpass och så lite längdskidor. Nu ser jag fram emot att genomföra kommande konditionspass på cykeln och helst då på trixiga skogsstigar.

Ett par av konditionspassen har genomförts på långfärdsskridskor på Runns Is.