Änge - Tandsbyn

Hade tänkt ställa upp i landsvägsloppet Storsjön Runt 80 km, men vi åkte hem till Falun en dag för tidigt för att jag skulle kunna göra så. Istället valde jag att cykla från svärföräldrarnas hem i Änge till min svägerskas hem i Tandsbyn. En sträcka på ganska precis 80 km varav hälften är densamma som det aktuella loppet.

Himlen såg hotfull ut när jag startade, men jag klarade mig från regn hela vägen. Under andra halvan av sträckan sprack det till och med upp. Det var dock inte direkt sommarvarmt utan istället på gränsen till för kallt att cykla med kortbyxor och kortärmat som jag valt att göra. Som tur var hade jag tagit på mig en vindväst över cykeltröjan och lånat ett par arbetshandskar.

Jag cyklade på min cyklocross (Trek Cronus CX Pro) med cyklocrossdäck. Det blev sammanlagt ca 81 km cykling på ca 2 timmar och 45 minuter. Om man räknar bort några kortare pauser under vilka jag pratade med vänner och familj och dessutom hann kasta i mig medhavd fika, höll jag nästan 30 km/tim i genomsnitt vilket jag känner mig nöjd med.

Det visade sig att cykeln är i stort behov av översyn. Sittställningen kan bli bättre och växlarna låter som ett gammalt tröskverk. I övrigt är jag dock mycket nöjd med cykeln. Kolfiberramen är lätt, rapp och sväljer en stor del av vägens ojämnheter. Utväxlingen är hög, men när man fått upp farten känns detta helt rätt.

Efter en liten transportsträcka efter Krokom kommer man ut på Sverigeleden som bjuder på härliga vyer.

Överfarten över Vallsundsbron bjöd på kraftig sidvind denna dag.

Pulsklockans batteri räckte bara till Vallsundsbron denna gång. Jag fortsatte alltså ca tre mil via Marieby och Ede till Tandsbyn efter detta.

Engelbrektsturen 2015

Så var 2015-års upplaga av Engelbrektsturen i Norberg avklarad. 

Loppet blev en mycket blöt och lerig historia. Utöver att sommaren varit allmänt regnig och det regnat hela natten innan tävlingsdagen, öppnade sig dessutom himlen lagom till starten. Resultatet blev det våtaste och lerigaste långloppet EVER. Det kändes tidvis som att någon sprutade för fullt med en trädgårdsslang rakt i ansiktet på mig!

Foto ur Fagerstaposten som visar de leriga förhållandena under loppet.

Det var jag och Elias som cyklade, men hela familjen var med och levererade förstklassig service och support. Supporten från familjen, publik och funktionärer behövdes och värmde extra mycket denna gång. Riktar ett stort tack till er alla!

Vi hade planerat att ställa våra cyklar långt fram i startfållan den gång eftersom vi anade att det skulle bli svårt att köra om i början av loppet och det troligen skulle bli "proppar" vid de tekniska partierna. Trots att vi var ute i god tid var vår startfålla redan halvfull när vi kom fram till denna. Lite surt, men bara att tugga i sig.

Startskottet gick och alla hundratals cyklister började trampa i ösregnet. Efter en lite seg start turades jag och Elias om att dra och vi krigade oss på detta sätt sakta men säkert upp genom startfältet. Tre mil in i loppet tappade jag mina cykelglasögon. När jag tvärbromsat och vänt mig om för att hämta glasögonen kom nästa cyklist och körde över dem, så det blev till att fortsätta utan glasögon.

Strax efter glasögondebaclet lyckades jag krascha i ett av partierna som gick på lerig skogsbilväg av typen djupa hjulspår med gräsbevuxen mittsträng. Det var förvisso snorhalt och jag suger på att cykla när det är halt, men jag blev (även) störd av framförvarande cyklist som sladdade hit och dit och såg ut att när som helst kunna sladda omkull. Det blev alltså istället jag som gjorde så i samband med att jag försökte byta spår.

Det var riktigt besvärligt att cykla utan glasögon, så gissa om jag blev glad när jag i Klackberg fick ett par nya glasögon av vårt serviceteam. Nu var det bara att stå på igen. Jag började med att jaga ikapp Elias och fortsatte därefter att jaga ikapp de ryggar jag fick syn på. Förutom några kortare svackor kände jag mig hyfsat stark genom loppets avslutande hälft.

Jag gick tillslut i mål på tiden 3.25.23 vilket gav mig placeringen 89 (av 366 startande) i motionsklassen (och 340:a totalt av ca 700 startande) och även 11 härliga poäng i långloppscupen. Elias var inte långt efter med tiden 3.28.16 vilket gav placeringen 102 i motionsklassen. Det var 52 cyklister som bröt vilket vittnar om tuffa förhållanden.

Den för året nya bansträckningen tror jag är rolig under torrare förhållanden. Det var knappt någon asfalt alls och en hel del utmanande singletrack. Arrangemanget som sådant var mycket bra. Tydlig skyltning, bra funktionärer, bra start och målområde. Möjligen var det lite långt mellan parkeringarna och duscharna, men man kan ju inte få allt.

Sparken levererade på topp än en gång. Jag cyklade med mina slanglösa Specialized Fast Track på Shimano XT-fälgar, vilket funkade hyfsat. Däcken har dock en lite för rund profil för att få bra grepp vid hårt underlag med löst eller lerigt toppskikt. Min nya Camelbak Rogue funkade kanon. Upptäckte att mina reservglasögon som jag köpt för 150 spänn på en järnhandel fungerade bättre än mina dyra märkesglasögon när det kom till att skydda mot sprutande lera.

Elias ser nöjd ut trots den ofrivilliga lerinpackningen.

Undertecknad trampar febrilt i lervällingen. 

Undertecknad och Elias turades om att dra och tog oss på så sätt hyfsat snabbt och lätt upp genom startfältet.

Två nöjda cyklister efter målgång.

Jag kan inte sluta le när jag ser detta foto. :-)

Lerigaste loppet hittills. Som tur var kom det en hel del skurar under loppet som tvättade bort en del av leran.

#Engelbrektsturen2015 #Långloppscupen2015 #MTB

Slipar på formen inför Engelbrektsturen

MTB-loppet Engelbrektsturen närmar sig. Loppet går av stapeln söndagen den 26 juli i Norberg. Det är med andra ord hög tid att finslipa formen om det ska bli några nya poäng i långloppscupen.

Efter förra veckans lätta träningsprogram är det denna vecka åter dags att vrida upp intensiteten och längden på träningspassen. Elias och jag valde således att cykla Lugnets Röda (15 km) som med sina höjdmetrar brukar ge ett rejält fyspass. Innan vi kunde dra iväg var vi dock tvungna att fixa Elias bakväxel som trilskats sedan förra veckans service. En ny bricka mellan armen som håller trissorna och en av trissorna gjorde susen.

Vi värmde upp i kontrollerat tempo fram till Lugnets camping, men bestämde oss därefter för att försöka klara banan på under en timme. Det blev med andra ord till att trampa på och inte ta allt för långa vätskepauser.

Mina ben kändes hyfsat pigga idag, så det blev istället flåset som bestämde hur snabbt jag kunde cykla. Även Elias kände sig i form, men fick lite ont i ryggen efter halva sträckan. Det visade sig dock att han kört med max retur på bakdämparen, vilket medförde att cykeln kickade tillbaka våldsamt efter varje större gupp, så det var kanske inte så konstigt om han blev trött i ryggen.

Vi klarade vårt mål med minsta möjliga marginal (59 minuter och 10 sekunder).

Jag är särskilt nöjd med min utförskörning i Every time she smiles, Second chance och Halloween Knights idag. För en gångs skull bromsade jag inte sönder åkningen, utan släppte på och fick till ett riktigt bra flyt. Riktigt kul!

Sammanlagt cyklade vi drygt 25 km på knappt 1 timme och 40 minuter.

Inledningen av Second chance (gammal bild).

Dagens cykeltur blev drygt 25 km lång.

Höjdprofil över dagens tur. Sammanlagt 266 höjmetrar avklarade.

Min pulskurva. 169 i max puls och 137 i genomsnittspuls.

Byte av vevlager på en MTB

Efter två säsonger och ca 500 mil var det dags för en ordentlig genomgång av Sparken, som gett ifrån sig en hel del missljud under de senaste långturerna. Ett missljud som jag antog orsakades av ett skuret vevlager.

Kassett, växlar och bromsskivor fick sig en rejäl omgång (rengöring).

Efter att ha plockat isär och rengjort bakhjulets body och kassett, bytt lager i framhjulets nav, bytt ut slitna kabelhöljen samt justerat växlar och bromsar, var det dags att byta vevlagret.

Baknavets body innehåller läskigt många delar.

Detta skulle bli första gången jag bytte ett vevlager på en cykel, så jag kände mig osäker på hur det skulle gå till. Som tur är finns det en massa bra videoguider till hjälp för den som känner sig osäker. Efter att ha kikat igenom ett par sådana filmer kände jag mig redo.

Det visade sig att det var relativt enkelt att byta denna typ av vevlager, Shimano Hollowtech II (Shimano SM-BB71 X). Jag blev dock tvungen att komplettera min verktygslåda med ett par specialverktyg och så lyckades jag dra sönder den medföljande vevlagerhylsan på grund av att jag inte kontrollmätte vevhusets innan jag drog fast lagret (hylsan var för lång i förhållande vill vevhuset). Som tur var kunde jag återanvända den gamla hylsan.

Jag glömde möta navhusets bredd och drog därför sönder vevlagerhylsan. Återanvände dock den gamla hylsan så nu kan Sparken stoltsera med ett splitternytt XTR-vevlager.

För dig som funderar på att byta vevlager, men känner dig osäker på hur man ska göra följer här en tiostegsguide.

1. Ta reda på vilken typ av vevlager som sitter på den aktuella cykeln.
2. Googla fram en lämplig instruktionsvideo avseende byte av den aktuella typen av lager. Titta igenom videon minst två gånger.
3. Köp (rätt) vevlager och se till att få tillgång till de verktyg som behövs (brukar framgå av instruktionsvideorna). Det krävs eventuellt att du mäter bredden på ditt vevhus för att kunna köpa rätt lager.
4. Demontera vevpartiet (vevarmar och klingor) och vevlagret. Vevarmarna kan sitta fast ordentligt, men med rätt verktyg samt lite kraft och mod går det att få loss dem. Tänk på att gängningen kan vara åt olika håll på höger respektive vänster sida av cykeln.
5. Gör rent vevhuset noggrant (torka bort fett och smuts). Ett tips är att passa på att kontrollera att eventuell dränering av vevhuset fungerar som den ska.
6. Mät vevhuset innan du monterar det nya vevlagret och kontroller att du har rätt bredd på eventuell lagerhylsa, alternativ om det behöv shims eller motsvarande. Du ska alltså jämföra vevhusets bredd med den del av vevlagret som kommer att hamna inne i vevhuset och vid behov göra anpassningar. Om laghylsan är för bred måste du byta denna mot en med rätt bredd (om du inte kan återanvända den gamla).
7. Smörj eventuella gängor i vevhuset och montera det nya vevlagret.
8. Om vevlagret är gängat är det viktigt att dra åt med rätt moment, vilket görs med en momentnyckel.
9. Återmontera vevpartiet.
10. Kontrollera att lagret fungerar genom att snurra på vevarmarna.

En helt ny cykel! Nästan...

Sälens höghöjdsbana

Detta inlägg har kanske inte direkt med cykling att göra, men jag ville dela med mig av lite bilder från våra ungdomars hjältemodiga insats i Lindvallens höghöjdsbana. För den som åker till Sälen med familjen under sommarsäsongen kan jag rekommendera denna aktivitet mellan cykelturerna.

Tina hjälper Amanda med hjälmspännet.

Instruktören Anders går igenom utrustningen med Elias.

Filip övervinner banans svårigheter med bravur.

Amanda glider glatt fram på hög höjd. No fear!

Amanda och Sofia tar sig an ytterligare ett hinder.

Amanda på läskiga gungor.

Filip i spindelnätet.

Filip och Sofia.

Down Hill i Sälen

Idag fick Sparken stå tillbaka till förmån för en hyrd downhillcykel. Jag, Elias och Håkan tog nämligen modet till oss och körde ett antal timmar i Sälen Bike Park här i Lindvallen.

Sälen bikepark innehåller ett antal downhillbanor, teknikbana och en så kallad pumptrack. Bild från Skistars hemsida.

Vi testade först "Pipeline" som är en av tre blå banor och som i princip består av en lång rad serpentinkurvor av olika storlekar. Ganska rolig, men krävande (jobbig) och lite tjatig i längden. Skulle säkert vara roligare om jag vågade släppa på lite mer och verkligen utnyttja kurvornas doseringar.

Efter Pipeline blev det ett gäng åk i "Herr Melin" som även denna är blå, men betydligt mer varierad än Pipeline. Den svåraste de inledande ca 500 metrarna som innehåller ett rad hopp och en massa stenar och vattenfyllda gropar. Resterande del av banan är betydligt enklare och det är relativt lätt att hitta ett bra flöde genom kurvorna.

Jag kan villigt erkänna att jag tycker att det är ganska läskigt med downhill, men samtidigt vansinnigt roligt och utvecklande. Man utvecklas i så väl downhill som i vanlig stigcykling. Jag skulle föredra att cykla på en egen cykel som jag känner mig säker och komfortabel på. Nu går det åt ett antal åk innan man vant sig någotsånär vid den hyrda cykeln. De cyklar som finns att hyra i Sälen är dessutom ganska tunga och klumpiga, vilket drar ner känslan något.

Elias och hans läckra Specialized Stumpjumper S-Works.

Underteckknad, Elias och Håkan i väntan på lunchpizza hos Fjällbagarn. Gott och mysigt!

Pipelines serpentinkurvor ringlar sig ut för berget i Lindvallen.

Mörksuggejakten 2015

Jaha nähä jaha nähä, blaha, blaha...

Då var årets Mörksuggejakt avklarad. Inget att skriva hem till mor om denna gång för min del, men tävlingen som sådan var välarrangerad och rolig.

Vädret hade några dagar före loppet slagit om från regn och kyla till varmt och torrt, vilket jag hoppades skulle medföra att lerhålen skulle hinna torka upp något och att man skulle kunna ta sig igenom banan någotsånär torrskodd. När jag dessutom fick höra att arrangörerna byggt en spång över det värsta lerpartiet, steg förväntningarna ytterligare.

Efter förra helgens genomcykling av tävlingsbanan kändes allt riktigt positivt. Därefter har det bara gått utför vad gäller känslan, formen och förberedelserna. Jag har haft det svårt att sova i värmen och jag började dessutom känna mig hängig och lite småförkyld under senare halvan av veckan. Elias (en av sönerna), som också hade tänkt cykla loppet, kastade in handduken redan under fredagen på grund av sin förkylning. Natten innan loppet genomled jag en i princip sömnlös natt, under vilken jag bestämde mig för att inte ställa upp i loppet.

Tack vare att Lise gett mig det goda rådet att trots allt förbereda mig som om jag skulle cykla loppet och att vi ändå skulle åka förbi Rättvik på väg mot en semestervecka i Sälen denna dag, befann jag mig strax innan tiden för efteranmälan till loppet skulle gå ut ståendes i startområdet, halvt klädd för att cykla och med cykel och cykelryggsäck redo för loppet. Jag tvekade fortfarande men kände allt mer att det skulle vara sååå tråkigt att inte få deltaga. Suget efter att få cykla segrade till sist.

Med andan i halsen ställde jag mig i startfållan längst bak ("köra långsamt") och intalade mig att jag skulle cykla igenom loppet i lugn takt och att se det som ett träningspass. Jag höll mig hyfsat till denna plan de första 30-40 minuterna., men därefter drog jag på allt jag kunde.

Det blev många omkörningar på väg upp genom startfältet. I början var det ont om starka ryggar att samla kraft bakom, men under andra halvan blev det mer av denna vara. Jag cyklade utan missöden i mål på 3:36:43 vilket gav placeringen 294 i motionsklassen (av 671 startande), vilket är en av de sämre placeringarna på sista tiden. Trots den smådana placeringen är jag glad att jag bestämde mig för att cykla. Tiden får utvisa om det var klokt eller inte.

Håkan jagar på i sommarhettan.

Jag går i mål efter att ha spurtat förbi två medtävlande.

Precis som förra årets upplaga var årets Mörksuggejakt en varm och dammig historia.

Dark Pig Hunt

Det är snart dags för årets Mörksuggejakt i Rättvik (nästa söndag). Jag och Elias bestämde oss således i morse (28 juni) för att det var hög tid (och sista chansen) att provcykla den aktuella bansträckningen.

Elias hade under natten dragit på sig hosta och kände sig lite småseg, eller "smådan" som han skulle ha uttryckt det. Han ville trots detta gärna hänga med.

Vi slängde upp cyklarna på bilen och drog iväg mot Rättvik. Banan startar egentligen vid IK Jarls idrottsplats (Jarlområdet), men vi valde att starta vid foten av backen upp mot Vidablick för att slippa cykla genom centrum. Detta innebar att vi startade med den smått brutala uppförsbacken utan att värma upp. Kanske inte så smart, men i och med att vi tog det lugnt funkade det.

Efter ett lerigt avsnitt som följde direkt efter Vidablick, var banan torr och fin i stort sett hela vägen. Banan innehåller en stor andel grusväg, vilket kanske inte är det mest upphetsande underlaget att cykla på, men även några riktigt fina stigar som inbjuder till snabb och flowig cykling. Omgivningen är bedövande vacker, inte minst en vacker sommar dag som denna.

Sammanlagt cyklade vi knappt 6 mil på drygt fyra timmar. 

Elias kämpar sig fram genom ett par decimer djup lera strax efter Vidablick.

Omgivningen är fantastisk nästan hela vägen runt banan.

Banan innehåller några härligt flowiga stigar som inbjuder till snabb cykling.