Stigcykling: Engelbrektsturen 2015

Så var 2015-års upplaga av Engelbrektsturen i Norberg avklarad.

Loppet blev en mycket blöt och lerig historia. Utöver att sommaren varit allmänt regnig och det regnat hela natten innan tävlingsdagen, öppnade sig dessutom himlen lagom till starten. Resultatet blev det våtaste och lerigaste långloppet EVER. Det kändes tidvis som att någon sprutade för fullt med en trädgårdsslang rakt i ansiktet på mig!

Foto ur Fagerstaposten som visar de leriga förhållandena under loppet.

Det var jag och Elias som cyklade, men hela familjen var med och levererade förstklassig service och support. Supporten från familjen, publik och funktionärer behövdes och värmde extra mycket denna gång. Riktar ett stort tack till er alla!

Vi hade planerat att ställa våra cyklar långt fram i startfållan den gång eftersom vi anade att det skulle bli svårt att köra om i början av loppet och det troligen skulle bli "proppar" vid de tekniska partierna. Trots att vi var ute i god tid var vår startfålla redan halvfull när vi kom fram till denna. Lite surt, men bara att tugga i sig.

Startskottet gick och alla hundratals cyklister började trampa i ösregnet. Efter en lite seg start turades jag och Elias om att dra och vi krigade oss på detta sätt sakta men säkert upp genom startfältet. Tre mil in i loppet tappade jag mina cykelglasögon. När jag tvärbromsat och vänt mig om för att hämta glasögonen kom nästa cyklist och körde över dem, så det blev till att fortsätta utan glasögon.

Strax efter glasögondebaclet lyckades jag krascha i ett av partierna som gick på lerig skogsbilväg av typen djupa hjulspår med gräsbevuxen mittsträng. Det var förvisso snorhalt och jag suger på att cykla när det är halt, men jag blev (även) störd av framförvarande cyklist som sladdade hit och dit och såg ut att när som helst kunna sladda omkull. Det blev alltså istället jag som gjorde så i samband med att jag försökte byta spår.

Det var riktigt besvärligt att cykla utan glasögon, så gissa om jag blev glad när jag i Klackberg fick ett par nya glasögon av vårt serviceteam. Nu var det bara att stå på igen. Jag började med att jaga ikapp Elias och fortsatte därefter att jaga ikapp de ryggar jag fick syn på. Förutom några kortare svackor kände jag mig hyfsat stark genom loppets avslutande hälft.

Jag gick tillslut i mål på tiden 3.25.23 vilket gav mig placeringen 89 (av 366 startande) i motionsklassen (och 340:a totalt av ca 700 startande) och även 11 härliga poäng i långloppscupen. Elias var inte långt efter med tiden 3.28.16 vilket gav placeringen 102 i motionsklassen. Det var 52 cyklister som bröt vilket vittnar om tuffa förhållanden.

Den för året nya bansträckningen tror jag är rolig under torrare förhållanden. Det var knappt någon asfalt alls och en hel del utmanande singletrack. Arrangemanget som sådant var mycket bra. Tydlig skyltning, bra funktionärer, bra start och målområde. Möjligen var det lite långt mellan parkeringarna och duscharna, men man kan ju inte få allt.

Sparken levererade på topp än en gång. Jag cyklade med mina slanglösa Specialized Fast Track på Shimano XT-fälgar, vilket funkade hyfsat. Däcken har dock en lite för rund profil för att få bra grepp vid hårt underlag med löst eller lerigt toppskikt. Min nya Camelbak Rogue funkade kanon. Upptäckte att mina reservglasögon som jag köpt för 150 spänn på en järnhandel fungerade bättre än mina dyra märkesglasögon när det kom till att skydda mot sprutande lera.