Fin-fin höstcykling

Idag var det dags för årets första höstcykling där jag och Elias tog oss an den så kallade blå slingan i hemmaskogarna. Vädret var friskt och härligt. Nästan molnfritt och runt 13 grader varmt.De riktiga höstfärgerna har inte infunnit sig ännu, men det var ändå riktigt fint i det bleka solskenet.

Det blå slingan är en tekniskt svår och ganska kuperad slinga som börjar och slutar vid nybygget och som på vägen passerar Stångtjärn. Vi har tidigare cyklat delar av slingan, men faktiskt aldrig hela. Slingan som är markerad med blåa markeringar (därav namnet), oftast målade på träd och stenar men i några fall även i form av skyltar, har potential att bli en av mina absoluta favoritslingor.

Jag har fortfarande inte fått alla reservdelar till min Spark, så jag fick lov att cykla på reservcykeln, en 26-tums Specialized Rockhopper. Slingan är bitvis mycket stenig och rotig och Rockhoppern, som är en hardtail, snarare förstärker än dämpar stötarna, så det var inte direkt någon av årets bekvämare cykelturer. Trots detta var det roligt med lite riktig stigcykling och skönt att komma ut i den friska höstluften.

Elias på en liten bro över ett dike.

Det var riktigt vackert i det bleka solskenet.

Elias menade att hans heldämpade Stumpjumper käkade ojämnheterna till frukost, medan jag av och till kände mig ordentligt omskakad på min hardtail.

DNF Finnmarksturen 2015

DNF! Did not finish! Skit också. Genrepet inför cykelvasan slutade med ett rejält fiasko för min del.

In i det sista tvekade jag över om jag skulle ställa upp i gårdagens Finnmarksturen i Ludvika. Suget efter att få tampas med likasinnade och det faktum att jag ju ändå skulle köra ett hårt långpass enligt mitt träningsprogram fick mig dock att ställa upp.

Efter hyfsat tidig revelj och en stadig frukost, packade vi bilen full med cyklar, serviceprylar och fika och begav oss mot Ludvika. Det var undertecknad, sonen Elias och kompisen Håkan som skulle cykla, men glädjande nog hängde även dottern och sambon med som serviceteam. Vädret var fint när vi lämnade Falun och prognosen var lovande. Allt väl med andra ord.

Det var lätt att hitta fram till startområdet och gott om parkeringsplatser i närheten av detta. Det märks att arrangörerna har lång rutin. Efter att vi parkerat alldeles i närheten av startområdet lastade vi av cyklarna och började göra oss i ordning. Det är alltid en hel del småfix inför ett långlopp, så det är skönt att ha med sig ett vasst serviceteam. Vi hade tagit med en särskild uppvärmningscykel denna gång på vilken vi turades om att cykla oss varma.

Starten gick och tempot i täten av startgruppen drogs upp rejält redan från start. Till skillnad från förra året gjorde jag inget seriöst försök att hänga på, utan nöjde mig med ett högt och jämt tempo strax under mjölksyratröskeln. Benen kändes hyfsade och flåset fanns där, men jag gruvade mig för de kommande uppförsbackarna.

Håkan hade inte någon av sina bästa dagar utan tappade Snabbt några minuter på mig och Elias. Elias verkade dessto piggare och ryckte gång på gång i uppförsbackarna och släppte på i de tekniskt svåra nedförsbackarna. Jag fick slita en del för att hänga med och tvingades släppa iväg honom då och då för att inte gå över gränsen och spränga mig. Så fort det planade ut lyckades jag dock trampa mig ikapp igen.

Efter knappt fyra mil tog det tvärstopp för min del. Ja, då menar jag bokstavligen tvärstopp. Jag lyckades nämligen tappa idealspåret i en brant nedförsbacke i vilken stigen krökte sig. I slutet av backen väntade en liten bro över ett dike. Mitt ofrivilliga spårval medförde att jag missade bron och tvingades försöka bunnyhoppa över diket. Hoppet gick bra, men spårvalet ledde mig efter rakt in i en tall där jag i ett ögonblick gick från 28 km/tim (enligt loggen) till stillastående. All kraft gick via min stackars axel och vidare genom kroppen till cykeln som studsade en meter i sidled. Det visade sig senare att jag krökt kedjestaget och bakhjulet, men det märkte jag inte i stundens hetta. 

Jag gjorde ett försök att cykla vidare, men kände efter en stund att jag saknade kraft att hålla i styret med vänster hand. Efter ett par kilometer träffade jag på vårt serviceteam varvid jag bestämde mig för att bryta loppet. Troligen ett klokt beslut, men lik väl en besvikelse.

Elias och Håkan fullföljde loppet och gick i mål som 98:a respektive 194:a. Elias tog därmed två nya poäng i långloppscupen. Bra jobbat! 

Finnmarksturen är ett tufft men trevligt och mycket välarrangerat långlopp. Jag hoppas kunna ställa upp med nya krafter nästa år och skulle gärna cykla igenom banan i lite lugnare tempo utanför tävlan.

Nu blir det till att läka ihop till nästa veckas Cykelvasalopp!

Start- och målområdet inne på Ludvikas idrottsstadion är kanonbra.

Tre glada cyklister inför starten.

Episka balansproblem

Vet inte riktigt vad jag höll på med under min cykeltur igår. Jag lyckades köra omkull tre gånger under loppet av en knapp timme. En av vurporna var av sådan kaliber att jag mycket väl kunde fått avsluta säsongen där och då. Jag klarade mig dock med ett antal nya blåmärken och diverse skrapsår.

Enligt mitt träningsprogram skulle jag köra ett antal intervall på VO2max med några minuters lugnare cykling mellan dessa. Funderade på olika banalternativ och kom fram till att gamla hederliga Lugnets Röda skulle passa bra eftersom denna ger naturliga intervall runt VO2max om man står på lite. Lyckades inte få med mig något sällskap denna gång så jag fick cykla på egen hand.

Strax efter att jag lämnat hemmet bestämde jag mig för att höja sadeln något, eftersom det kändes som att jag inte fick ut full kraft i pedalerna och det redan då började svida lite i låren. Detta trots att sadelns höjd såg ut att vara justerad exakt enligt min markering på sadelstolpen. Jag tänkte att det kanske hade uppstått ett behov av en höjning efter att jag tidigare i veckan justerat sadelns vinkel och därmed sänkt sadelns bakkant något. När jag lossat på sadelstolpen upptäckte jag att jag ju hade två markeringar på denna och att jag justerat höjden efter det lägre av dessa och därför alltså cyklat med för låg sadel den senaste tiden. Inte underligt att backintervallerna i tisdags kändes så tunga!

Efter att ha justerat efter det högre (lägre på själva stolpen) av markeringarna och dessutom höjt sadeln ytterligare några millimeter som kompensation för den tidigare nämnda sadeljusteringen, kändes allt betydligt bättre. Klippet i benen var tillbaka.

Jag cyklade som vanligt i ett något återhållsamt tempo fram till Lugnet och siktade därefter på att cykla leden på under en timme. Den första delen som består av en lång rad uppförsbackar gick hyfsat, men därefter började dagens parodi på stigcykling. 

Jag märkte tämligen omgående att jag hade problem med stabiliteten på de lerigare partierna och det dröjde inte länge förrän jag stod på öronen i leran. Därefter fortsatte det på samma sätt hela varvet runt leden. I början av The Enemy Within hamnade jag riktigt snett i ett hopp vilket resulterade i en rejäl vurpa. Om jag inte hade lyckats dra ur skon ur SPD-pedalen rak uppåt(!) hade jag troligen slagit av smalbenet mot en stubbe.

Har funderat en hel del på varför jag plötsligt börjat köra omkull var och varannan gång jag är ute och cyklar. Däckens runda profil (som jag nämnt i tidigare inlägg) har troligen bidragit, men jag tror att boven i dramat är mina nya linser. När jag tidigare i år skaffade nya linser tyckte min optiker att jag skulle ha olika styrka på höger respektive vänster öga. Detta tyckte jag var mycket obehagligt de första gångerna jag använde linserna, men därefter har jag mer eller mindre vant mig. Jag misstänker dock att linserna försämrar min förmåga till avståndsbedömning.

Hur som helst blev det sammanlagt ca 26 km och 90 minuter cykling denna gång. Om jag räknar bort två minuter för vurporna (ser rimligt ut när jag studerar utdata från pulsklockan) och ytterligare ett par minuter där jag stannade och hjälpte en kille med pyspunka, klarade jag Lugnets röd på ca 56 minuter vilket nog är pers.

Änge - Tandsbyn

Hade tänkt ställa upp i landsvägsloppet Storsjön Runt 80 km, men vi åkte hem till Falun en dag för tidigt för att jag skulle kunna göra så. Istället valde jag att cykla från svärföräldrarnas hem i Änge till min svägerskas hem i Tandsbyn. En sträcka på ganska precis 80 km varav hälften är densamma som det aktuella loppet.

Himlen såg hotfull ut när jag startade, men jag klarade mig från regn hela vägen. Under andra halvan av sträckan sprack det till och med upp. Det var dock inte direkt sommarvarmt utan istället på gränsen till för kallt att cykla med kortbyxor och kortärmat som jag valt att göra. Som tur var hade jag tagit på mig en vindväst över cykeltröjan och lånat ett par arbetshandskar.

Jag cyklade på min cyklocross (Trek Cronus CX Pro) med cyklocrossdäck. Det blev sammanlagt ca 81 km cykling på ca 2 timmar och 45 minuter. Om man räknar bort några kortare pauser under vilka jag pratade med vänner och familj och dessutom hann kasta i mig medhavd fika, höll jag nästan 30 km/tim i genomsnitt vilket jag känner mig nöjd med.

Det visade sig att cykeln är i stort behov av översyn. Sittställningen kan bli bättre och växlarna låter som ett gammalt tröskverk. I övrigt är jag dock mycket nöjd med cykeln. Kolfiberramen är lätt, rapp och sväljer en stor del av vägens ojämnheter. Utväxlingen är hög, men när man fått upp farten känns detta helt rätt.

Efter en liten transportsträcka efter Krokom kommer man ut på Sverigeleden som bjuder på härliga vyer.

Överfarten över Vallsundsbron bjöd på kraftig sidvind denna dag.

Pulsklockans batteri räckte bara till Vallsundsbron denna gång. Jag fortsatte alltså ca tre mil via Marieby och Ede till Tandsbyn efter detta.

Engelbrektsturen 2015

Så var 2015-års upplaga av Engelbrektsturen i Norberg avklarad. 

Loppet blev en mycket blöt och lerig historia. Utöver att sommaren varit allmänt regnig och det regnat hela natten innan tävlingsdagen, öppnade sig dessutom himlen lagom till starten. Resultatet blev det våtaste och lerigaste långloppet EVER. Det kändes tidvis som att någon sprutade för fullt med en trädgårdsslang rakt i ansiktet på mig!

Foto ur Fagerstaposten som visar de leriga förhållandena under loppet.

Det var jag och Elias som cyklade, men hela familjen var med och levererade förstklassig service och support. Supporten från familjen, publik och funktionärer behövdes och värmde extra mycket denna gång. Riktar ett stort tack till er alla!

Vi hade planerat att ställa våra cyklar långt fram i startfållan den gång eftersom vi anade att det skulle bli svårt att köra om i början av loppet och det troligen skulle bli "proppar" vid de tekniska partierna. Trots att vi var ute i god tid var vår startfålla redan halvfull när vi kom fram till denna. Lite surt, men bara att tugga i sig.

Startskottet gick och alla hundratals cyklister började trampa i ösregnet. Efter en lite seg start turades jag och Elias om att dra och vi krigade oss på detta sätt sakta men säkert upp genom startfältet. Tre mil in i loppet tappade jag mina cykelglasögon. När jag tvärbromsat och vänt mig om för att hämta glasögonen kom nästa cyklist och körde över dem, så det blev till att fortsätta utan glasögon.

Strax efter glasögondebaclet lyckades jag krascha i ett av partierna som gick på lerig skogsbilväg av typen djupa hjulspår med gräsbevuxen mittsträng. Det var förvisso snorhalt och jag suger på att cykla när det är halt, men jag blev (även) störd av framförvarande cyklist som sladdade hit och dit och såg ut att när som helst kunna sladda omkull. Det blev alltså istället jag som gjorde så i samband med att jag försökte byta spår.

Det var riktigt besvärligt att cykla utan glasögon, så gissa om jag blev glad när jag i Klackberg fick ett par nya glasögon av vårt serviceteam. Nu var det bara att stå på igen. Jag började med att jaga ikapp Elias och fortsatte därefter att jaga ikapp de ryggar jag fick syn på. Förutom några kortare svackor kände jag mig hyfsat stark genom loppets avslutande hälft.

Jag gick tillslut i mål på tiden 3.25.23 vilket gav mig placeringen 89 (av 366 startande) i motionsklassen (och 340:a totalt av ca 700 startande) och även 11 härliga poäng i långloppscupen. Elias var inte långt efter med tiden 3.28.16 vilket gav placeringen 102 i motionsklassen. Det var 52 cyklister som bröt vilket vittnar om tuffa förhållanden.

Den för året nya bansträckningen tror jag är rolig under torrare förhållanden. Det var knappt någon asfalt alls och en hel del utmanande singletrack. Arrangemanget som sådant var mycket bra. Tydlig skyltning, bra funktionärer, bra start och målområde. Möjligen var det lite långt mellan parkeringarna och duscharna, men man kan ju inte få allt.

Sparken levererade på topp än en gång. Jag cyklade med mina slanglösa Specialized Fast Track på Shimano XT-fälgar, vilket funkade hyfsat. Däcken har dock en lite för rund profil för att få bra grepp vid hårt underlag med löst eller lerigt toppskikt. Min nya Camelbak Rogue funkade kanon. Upptäckte att mina reservglasögon som jag köpt för 150 spänn på en järnhandel fungerade bättre än mina dyra märkesglasögon när det kom till att skydda mot sprutande lera.

Elias ser nöjd ut trots den ofrivilliga lerinpackningen.

Undertecknad trampar febrilt i lervällingen. 

Undertecknad och Elias turades om att dra och tog oss på så sätt hyfsat snabbt och lätt upp genom startfältet.

Två nöjda cyklister efter målgång.

Jag kan inte sluta le när jag ser detta foto. :-)

Lerigaste loppet hittills. Som tur var kom det en hel del skurar under loppet som tvättade bort en del av leran.

#Engelbrektsturen2015 #Långloppscupen2015 #MTB

Slipar på formen inför Engelbrektsturen

MTB-loppet Engelbrektsturen närmar sig. Loppet går av stapeln söndagen den 26 juli i Norberg. Det är med andra ord hög tid att finslipa formen om det ska bli några nya poäng i långloppscupen.

Efter förra veckans lätta träningsprogram är det denna vecka åter dags att vrida upp intensiteten och längden på träningspassen. Elias och jag valde således att cykla Lugnets Röda (15 km) som med sina höjdmetrar brukar ge ett rejält fyspass. Innan vi kunde dra iväg var vi dock tvungna att fixa Elias bakväxel som trilskats sedan förra veckans service. En ny bricka mellan armen som håller trissorna och en av trissorna gjorde susen.

Vi värmde upp i kontrollerat tempo fram till Lugnets camping, men bestämde oss därefter för att försöka klara banan på under en timme. Det blev med andra ord till att trampa på och inte ta allt för långa vätskepauser.

Mina ben kändes hyfsat pigga idag, så det blev istället flåset som bestämde hur snabbt jag kunde cykla. Även Elias kände sig i form, men fick lite ont i ryggen efter halva sträckan. Det visade sig dock att han kört med max retur på bakdämparen, vilket medförde att cykeln kickade tillbaka våldsamt efter varje större gupp, så det var kanske inte så konstigt om han blev trött i ryggen.

Vi klarade vårt mål med minsta möjliga marginal (59 minuter och 10 sekunder).

Jag är särskilt nöjd med min utförskörning i Every time she smiles, Second chance och Halloween Knights idag. För en gångs skull bromsade jag inte sönder åkningen, utan släppte på och fick till ett riktigt bra flyt. Riktigt kul!

Sammanlagt cyklade vi drygt 25 km på knappt 1 timme och 40 minuter.

Inledningen av Second chance (gammal bild).

Dagens cykeltur blev drygt 25 km lång.

Höjdprofil över dagens tur. Sammanlagt 266 höjmetrar avklarade.

Min pulskurva. 169 i max puls och 137 i genomsnittspuls.

Byte av vevlager på en MTB

Efter två säsonger och ca 500 mil var det dags för en ordentlig genomgång av Sparken, som gett ifrån sig en hel del missljud under de senaste långturerna. Ett missljud som jag antog orsakades av ett skuret vevlager.

Kassett, växlar och bromsskivor fick sig en rejäl omgång (rengöring).

Efter att ha plockat isär och rengjort bakhjulets body och kassett, bytt lager i framhjulets nav, bytt ut slitna kabelhöljen samt justerat växlar och bromsar, var det dags att byta vevlagret.

Baknavets body innehåller läskigt många delar.

Detta skulle bli första gången jag bytte ett vevlager på en cykel, så jag kände mig osäker på hur det skulle gå till. Som tur är finns det en massa bra videoguider till hjälp för den som känner sig osäker. Efter att ha kikat igenom ett par sådana filmer kände jag mig redo.

Det visade sig att det var relativt enkelt att byta denna typ av vevlager, Shimano Hollowtech II (Shimano SM-BB71 X). Jag blev dock tvungen att komplettera min verktygslåda med ett par specialverktyg och så lyckades jag dra sönder den medföljande vevlagerhylsan på grund av att jag inte kontrollmätte vevhusets innan jag drog fast lagret (hylsan var för lång i förhållande vill vevhuset). Som tur var kunde jag återanvända den gamla hylsan.

Jag glömde möta navhusets bredd och drog därför sönder vevlagerhylsan. Återanvände dock den gamla hylsan så nu kan Sparken stoltsera med ett splitternytt XTR-vevlager.

För dig som funderar på att byta vevlager, men känner dig osäker på hur man ska göra följer här en tiostegsguide.

1. Ta reda på vilken typ av vevlager som sitter på den aktuella cykeln.
2. Googla fram en lämplig instruktionsvideo avseende byte av den aktuella typen av lager. Titta igenom videon minst två gånger.
3. Köp (rätt) vevlager och se till att få tillgång till de verktyg som behövs (brukar framgå av instruktionsvideorna). Det krävs eventuellt att du mäter bredden på ditt vevhus för att kunna köpa rätt lager.
4. Demontera vevpartiet (vevarmar och klingor) och vevlagret. Vevarmarna kan sitta fast ordentligt, men med rätt verktyg samt lite kraft och mod går det att få loss dem. Tänk på att gängningen kan vara åt olika håll på höger respektive vänster sida av cykeln.
5. Gör rent vevhuset noggrant (torka bort fett och smuts). Ett tips är att passa på att kontrollera att eventuell dränering av vevhuset fungerar som den ska.
6. Mät vevhuset innan du monterar det nya vevlagret och kontroller att du har rätt bredd på eventuell lagerhylsa, alternativ om det behöv shims eller motsvarande. Du ska alltså jämföra vevhusets bredd med den del av vevlagret som kommer att hamna inne i vevhuset och vid behov göra anpassningar. Om laghylsan är för bred måste du byta denna mot en med rätt bredd (om du inte kan återanvända den gamla).
7. Smörj eventuella gängor i vevhuset och montera det nya vevlagret.
8. Om vevlagret är gängat är det viktigt att dra åt med rätt moment, vilket görs med en momentnyckel.
9. Återmontera vevpartiet.
10. Kontrollera att lagret fungerar genom att snurra på vevarmarna.

En helt ny cykel! Nästan...

Sälens höghöjdsbana

Detta inlägg har kanske inte direkt med cykling att göra, men jag ville dela med mig av lite bilder från våra ungdomars hjältemodiga insats i Lindvallens höghöjdsbana. För den som åker till Sälen med familjen under sommarsäsongen kan jag rekommendera denna aktivitet mellan cykelturerna.

Tina hjälper Amanda med hjälmspännet.

Instruktören Anders går igenom utrustningen med Elias.

Filip övervinner banans svårigheter med bravur.

Amanda glider glatt fram på hög höjd. No fear!

Amanda och Sofia tar sig an ytterligare ett hinder.

Amanda på läskiga gungor.

Filip i spindelnätet.

Filip och Sofia.

Down Hill i Sälen

Idag fick Sparken stå tillbaka till förmån för en hyrd downhillcykel. Jag, Elias och Håkan tog nämligen modet till oss och körde ett antal timmar i Sälen Bike Park här i Lindvallen.

Sälen bikepark innehåller ett antal downhillbanor, teknikbana och en så kallad pumptrack. Bild från Skistars hemsida.

Vi testade först "Pipeline" som är en av tre blå banor och som i princip består av en lång rad serpentinkurvor av olika storlekar. Ganska rolig, men krävande (jobbig) och lite tjatig i längden. Skulle säkert vara roligare om jag vågade släppa på lite mer och verkligen utnyttja kurvornas doseringar.

Efter Pipeline blev det ett gäng åk i "Herr Melin" som även denna är blå, men betydligt mer varierad än Pipeline. Den svåraste de inledande ca 500 metrarna som innehåller ett rad hopp och en massa stenar och vattenfyllda gropar. Resterande del av banan är betydligt enklare och det är relativt lätt att hitta ett bra flöde genom kurvorna.

Jag kan villigt erkänna att jag tycker att det är ganska läskigt med downhill, men samtidigt vansinnigt roligt och utvecklande. Man utvecklas i så väl downhill som i vanlig stigcykling. Jag skulle föredra att cykla på en egen cykel som jag känner mig säker och komfortabel på. Nu går det åt ett antal åk innan man vant sig någotsånär vid den hyrda cykeln. De cyklar som finns att hyra i Sälen är dessutom ganska tunga och klumpiga, vilket drar ner känslan något.

Elias och hans läckra Specialized Stumpjumper S-Works.

Underteckknad, Elias och Håkan i väntan på lunchpizza hos Fjällbagarn. Gott och mysigt!

Pipelines serpentinkurvor ringlar sig ut för berget i Lindvallen.

Mörksuggejakten 2015

Jaha nähä jaha nähä, blaha, blaha...

Då var årets Mörksuggejakt avklarad. Inget att skriva hem till mor om denna gång för min del, men tävlingen som sådan var välarrangerad och rolig.

Vädret hade några dagar före loppet slagit om från regn och kyla till varmt och torrt, vilket jag hoppades skulle medföra att lerhålen skulle hinna torka upp något och att man skulle kunna ta sig igenom banan någotsånär torrskodd. När jag dessutom fick höra att arrangörerna byggt en spång över det värsta lerpartiet, steg förväntningarna ytterligare.

Efter förra helgens genomcykling av tävlingsbanan kändes allt riktigt positivt. Därefter har det bara gått utför vad gäller känslan, formen och förberedelserna. Jag har haft det svårt att sova i värmen och jag började dessutom känna mig hängig och lite småförkyld under senare halvan av veckan. Elias (en av sönerna), som också hade tänkt cykla loppet, kastade in handduken redan under fredagen på grund av sin förkylning. Natten innan loppet genomled jag en i princip sömnlös natt, under vilken jag bestämde mig för att inte ställa upp i loppet.

Tack vare att Lise gett mig det goda rådet att trots allt förbereda mig som om jag skulle cykla loppet och att vi ändå skulle åka förbi Rättvik på väg mot en semestervecka i Sälen denna dag, befann jag mig strax innan tiden för efteranmälan till loppet skulle gå ut ståendes i startområdet, halvt klädd för att cykla och med cykel och cykelryggsäck redo för loppet. Jag tvekade fortfarande men kände allt mer att det skulle vara sååå tråkigt att inte få deltaga. Suget efter att få cykla segrade till sist.

Med andan i halsen ställde jag mig i startfållan längst bak ("köra långsamt") och intalade mig att jag skulle cykla igenom loppet i lugn takt och att se det som ett träningspass. Jag höll mig hyfsat till denna plan de första 30-40 minuterna., men därefter drog jag på allt jag kunde.

Det blev många omkörningar på väg upp genom startfältet. I början var det ont om starka ryggar att samla kraft bakom, men under andra halvan blev det mer av denna vara. Jag cyklade utan missöden i mål på 3:36:43 vilket gav placeringen 294 i motionsklassen (av 671 startande), vilket är en av de sämre placeringarna på sista tiden. Trots den smådana placeringen är jag glad att jag bestämde mig för att cykla. Tiden får utvisa om det var klokt eller inte.

Håkan jagar på i sommarhettan.

Jag går i mål efter att ha spurtat förbi två medtävlande.

Precis som förra årets upplaga var årets Mörksuggejakt en varm och dammig historia.

Dark Pig Hunt

Det är snart dags för årets Mörksuggejakt i Rättvik (nästa söndag). Jag och Elias bestämde oss således i morse (28 juni) för att det var hög tid (och sista chansen) att provcykla den aktuella bansträckningen.

Elias hade under natten dragit på sig hosta och kände sig lite småseg, eller "smådan" som han skulle ha uttryckt det. Han ville trots detta gärna hänga med.

Vi slängde upp cyklarna på bilen och drog iväg mot Rättvik. Banan startar egentligen vid IK Jarls idrottsplats (Jarlområdet), men vi valde att starta vid foten av backen upp mot Vidablick för att slippa cykla genom centrum. Detta innebar att vi startade med den smått brutala uppförsbacken utan att värma upp. Kanske inte så smart, men i och med att vi tog det lugnt funkade det.

Efter ett lerigt avsnitt som följde direkt efter Vidablick, var banan torr och fin i stort sett hela vägen. Banan innehåller en stor andel grusväg, vilket kanske inte är det mest upphetsande underlaget att cykla på, men även några riktigt fina stigar som inbjuder till snabb och flowig cykling. Omgivningen är bedövande vacker, inte minst en vacker sommar dag som denna.

Sammanlagt cyklade vi knappt 6 mil på drygt fyra timmar. 

Elias kämpar sig fram genom ett par decimer djup lera strax efter Vidablick.

Omgivningen är fantastisk nästan hela vägen runt banan.

Banan innehåller några härligt flowiga stigar som inbjuder till snabb cykling.

Rysstunneln

Dagens långtur förlades till skogarna runt Källslätten och Stångtjärn. Jag och Elias gav oss iväg efter frukost. Vi hade ingen direkt plan för cykelturen utöver att ta oss till Källslätten. 

Vi valde den "vanliga" vägen dit via Stångtjärnsskogen och Puttbo till Vandringsleden fram till Källslätten. Efter lite fika på nötter och choklad cyklade vi vidare på en annan vandringsled via Kråktjärn och Rysstunneln tillbaka till Falun.

Ingen av oss hade någon avståndsmätare med oss idag, men vi uppskattar att vi cyklade ca 3-4 mil under de knappa tre timmar vi var ute.

Vi blev tvungna att leda cyklarna förbi en del sanka partier idag.

Glada cyklister njuter av naturen och utsikten.

Dagen tur bjöd på en del utmanande stigcykling.

Fika vid Källslätten.

Cx i sommargrönskan

Är just nu less på att behöva rengöra MTB:n efter varje cykelrunda, så jag valde cyclo-crossen som redskap för kvällens cykeltur.

Hade tänkt mig ett antal sjuminuters tröskelintervall med tre minuters vila mellan, men det blev istället naturliga intervall styrda av vägens topografi. Jag drog på rejält i uppförsbackarna och slog av på takten när det gick utför.

Det var ca 15 grader varmt och nästan vindstilla och landskapet jag cyklade genom var bedövande vackert. Jag cyklade till skolan i Norr Amsberg och tillbaka till Falun. Totalt blev det ca 4 mil på en och en halv timme.

Cyclocrossen flyger fram och känns rapp och styv. Cykeln är utrustad med orginaldäcken Bontrager CX0, 700x34c som jag tycker rullar kanon jämfört med de grova MTB-däck jag är van vid. Jag funderar trots detta på att köpa ett par riktiga landsvägsdäck (slicks) till den, men väntar nog tills jag anmält mig till något landsvägslopp.

Vackra vyer längs Västerdalälven.

Norr Amsberg.

Jag är mer än nöjd med nyförvärvet Trek Cronos CX.