Julstakning

Julafton igen alltså. Traditionsenligt firar vi jul i Jämtland tillsammans med släkt och vänner. Denna gång hos min sambos syster och hennes familj i Tandsbyn.

Jag är generellt sett kluven inför julfirandet. Många tror nog att jag hatar julen, men det är faktiskt bara alla måsten och fåniga traditioner som jag ogillar. Att umgås med familjen och träffa släktingar älskar jag. Riktig vinter och långledigt tackar jag heller inte nej till. Inget konstigt alls med andra ord.

Denna julafton började dramatiskt med  ambulanstransport till akuten för en i sällskapet men avslutades med sång och skratt in på småtimmarna. Däremellan avnjöts en massa god julmat och sötsaker nedsköljt med julmumma respektive kaffe.

Jag och Lise hann dessutom med ca 9 km härlig längdskidåkning i halvdana spår och på helkassa skidor. Det var klart och kallt med en temperatur runt 10 minusgrader.

Nysnö i Tandsbyn

Jag och Lise gav oss idag ut för att undersöka längdspårhalten här i Tandsbyn och hittade till vår stora belåtenhet ett riktigt fint elljusspår. 

Det låg en dryg decimeter djup nysnö i spåret så det blev till att agera som plogbil det första varvet. Det jobbigaste vid opreparerade spår är enligt mig instabiliteten för fötterna. Det känns typ som när man som liten försökte åka skridskor med oslipade och för löst knutna skridskor. Efter att ha stannat och dragit åt pjäxorna rejält funkade det betydligt bättre.

Det fanns flera olika sträckningar med elljus och allt (skyltning, belysning, staket, osv.) verkar vara i mycket gott skick. Vi gillade spårets sträckning och banprofil som var slingrig och lagom kuperad. Det märks att det finns ett antal riktiga skidentusiaster här i byn.

Det blev sammanlagt 6 km på ca 70 minuter idag. Vädret var härligt med en temperatur runt 2 minusgrader och växlande molnighet.

Vi kör som tidigare denna säsong på tejp och ett lager glidvalla av enklare sort, vilket för dagen gav ett okej fäste men dåligt glid.

Hoppas på nypreparerade spår och att tillfälle ges under morgondagen (julafton)...

En decimeter nysnö i spåret gav lite extra motion och teknikträning.

Fartkänsla

Idag blev det ett antal härliga utförsåk i strålande solsken här i Björnrike. Bra benträning och härlig fartkänsla! Har tyvärr ont i ryggen efter gårdagen längdskidåkning, så längdskidorna får stå orörda idag. Vi siktar på skidåkning i Storhogna imorgon.

Utförsåkning i strålande solsken tillsammans med min ohängde son Elias.

Spårlöst i Björnrike

Ospårat, bakhalt och ont i foten. Nej, gårdagens två (korta) skidturer i Björnrike hamnar inte på topplistan över mina bästa upplevelser i skidspåret, men det var skönt att komma ut och röra på sig och vädret kan man inte klaga på. Det blev sammanlagt ca 6 km, men det kändes som det dubbla.

För andra året i rad stannar vi till i Björnrike på vår väg upp till jullovsfirande Jämtland. Vi har även denna gång hyrt en stuga mitt i backen. Mitt intryck är att man får ganska mycket för pengarna här i Vemdalen jämfört med Sälen och Åre. Är lite sugen på att köpa stuga här, men skulle vilja veta lite mer om sommarutbudet (helst genom att testa själv) innan jag gör något allvarligare försök.

Hoppas få till ett antal utförsåk och ytterligare någon eller några skidturer innan vi imorgon åker vidare till Tandsbyn.

Vy får vår (hyrda) stuga i Björnrike.

Målsättning 2015

Är i ärlighetens namn kluven inför att uttala och som i detta fall offentliggöra mina målsättningar. Min erfarenhet är att jag oftare når mina mål de gånger jag behållit dem för mig själv och fokuserat mer på att börja röra mig i riktning mot målet än på målet i sig. Nu har jag ju dock startat denna blogg som ju till stor del går ut på att dela med mig av mina tankar, så det förpliktigar kanske att jag faktiskt uttalar mina mål inom området.

Hur som helst har jag följande mål för cykelsäsongen 2015:

1. Fortsätta att ha kul i skogen medelst min mountainbike - mitt viktigaste mål!
2. Ställa upp i minst fem långlopp - gärna några av de jag inte testat hittills.
3. Placera mig topp 50 i min klass i något av loppen - borde kanske klara årets mål topp 100 först, men känner att detta mål inte blir tillräckligt utmanande för nästa år.
4. Slå mina arbetskamrater i Lidingö-MTB - kan bli tufft med tanke på att det bland annat handlar om två nyblivna Ironmans samt en som tidigare varit tävlingscyklist inom MTB och en som sprungit Maran på ca 3 timmar och som cyklar mycket.

Nu gäller det alltså att dra på sig blåstället om jag ska ha en chans att nå mål 2-4...

Engelbrektsturen juli 2014. Varmt, dammigt och alldeles, alldeles...

Mental brottningsmatch

Cyklade igår min första timme ever på en cykeltrainer.

Beställde i helgen en Tacx T1675 från Cykelkraft.se och kunde till min glädje hämta ut den från posten redan igår. Efter att ha monterat ihop trainern och bytt bakdäck på min 26 tums hardtail till ett nytt trainerdäck från Continental, trampade jag iväg (fast jag kom ju så klart ingen vart).

Det blev 70 minuters trampande med varierande motstånd. Jag kan konstatera att det kommer krävas en hel del mental styrka och en massa bra filmer som distraktion om det ska bli några fler pass på trainern. Har svårt att förstå hur någon kan köra riktigt långa pass på en sådan. Det är ju sjukt tråkigt, varmt och obekvämt!

Man kanske vänjer sig, men jag kommer lätt byta ut så många av vinterns trainerpass som möjligt mot MTB-cykling, långfärdsskridskor eller längdskidåkning, om nu bara väglaget tillåter.

Har förresten köpt Fredrik Erikssons e-bok "Trainerträning" och hoppas nu få nyttiga tips och underlag för att sätta ihop ett varierat träningsprogram (med bl.a. intervallträning), för att på så sätt göra trampandet lite roligare. Återkommer kanske med ett omdöme om denna bok lite längre fram i vinter.

Lunchcykling (torsdag 4/12)

Ännu en strålande dag! Novembers mörkgrå dagar är redan glömda. 

Det blev en MTB-tur på egen hand i Stångtjärnsskogen under en förlängd lunch idag. Lyckades hitta ännu en rolig stig. 

Cyklade ca 10 km, nästan uteslutande på isiga singletracks. Grymt nöjd med mina däck som biter sig fast och ger en trygg känsla trots alla isiga rötter och stenar. 

Har ersatt SPD-pedalerna med vanliga dito för att öka chansen att hinna sätta ner fötterna om jag halkar. Jag har så här långt klarat mig från att vurpa, men det känns säkrare att ha fötterna fria. 

Cyklar sedan några veckor i ett par regnbyxor och en lite kraftigare cykeljacka med varmt underställ och dubbla handskar. Funkar utmärkt.

Isig stig på väg upp mot Stångtjärn.

D-vitaminer i höstmörkret

Efter en månad med rekordfå soltimmar vaknade jag idag till ett härligt ljus genom sovrumsfönstret. Kanske inte direkt molnfritt och strålande solsken, men väl en skymt av blå himmel och endast lättare slöjmoln. Ljuset förstärktes dessutom av ett tunt täcke med pudersnö som fallit under natten.

Medan frukostkaffet svalnade i min kopp bestämde jag mig för att ta en cykeltur för att få frisk luft och välbehövliga D-vitaminer. Jag lyckades dessutom övertala en av sönerna att hänga med.

Efter att ha fastnat framför vinterstudions sändningar från VC i Finland och därefter ägnat en halvtimme åt att byta från SPD-pedaler till vanliga dito på våra cyklar, leta reda på knä- och armbågsskydd och slutligen klä på oss, kom vi äntligen iväg.

Det har inte blivit mer än typ en MTB-tur per vecka den senaste månaden, så formen är långt ifrån på topp. Jag har visserligen cykelpendlat till jobbet några dagar i veckan och dessutom styrketränat 1-2 dagar i veckan, men den specifika MTB-styrkan i benen har definitivt avtagit. Mjölksyran kom därför snabbt idag. Härligt!

Vi cyklade lite drygt 9 km på singletracks och motionsspår. Vi tog det så klart lite försiktigt med tanke på snön, men det var faktiskt inte så halt som vi hade trott att det skulle vara. Mina Hans Dampf-däck funkade perfekt.

Elias tar sig förbi en glashal spång.

Härligt ljust denna dag!

Vi cyklade en ny och för oss okänd stig upp till Stångtjärn denna dag. Det verkar finnas ett oändligt antal stigar i området!

Satmaran 2014

Idag gick den 15:e upplagan av MTB-loppet Satmaran av stapeln i Blötberget strax utanför Ludvika. Loppet är enligt arrangörerna Sveriges trevligaste MTB-lopp för tjejer. Banan är 41 km lång fördelat på tre loopar av varierande längd. På så sätt passerade cyklisterna målområdet två gånger innan de gick i mål, vilket var perfekt för oss i publiken.

Jag var på plats tillsammans med min dotter, min mamma och hennes man för att heja fram min sambo Lise och vår gemensamma vän Tina.

Lise och Tina kämpade på bra och slutade till sist 53:a respektive 28:a av totalt 82 startande. Bra jobbat!

Jag upplevde tävlingen som välarrangerad och stämningen hos publik, kommentatorer och deltagare var avslappnad och uppsluppen. Med lite mer marknadsföring borde tävlingen ha goda chanser att växa.

Lise trampar på duktigt med 13 km kvar till målet.

Målgång för Lise.

Äntligen torsdag igen!

Åter dags att hänga med Friluftsfrämjandet på torsdagscykling. Vi utgick från Lugnets camping och cyklade på några av stigarna runt omkring Lugnets skidstadion. Vädret var perfekt för cykling med sol och ca 17 grader varmt.

Jag kom iväg lite sent hemifrån och fick därför cykla på rejält för att hinna i tid till samlingen. Efter att först ha blivit besviken när den plats där jag trodde vi skulle samlas på var tom (trodde de hade hunnit ge sig iväg), blev jag åter glad när jag efter att lite på chans cyklat vidare och hittat gruppen lite längre in på området.

Cykelturen leddes denna gång av en kvinna som tävlar i cykelorientering, så det blev en något improviserad tur där ledaren valde stigar med hjälp av en karta allt eftersom vi avancerade. Det funkade utmärkt.

Redan i den första nedförsbacken fick dock en av oss sladd och ramlade varvid nästkommande cyklist, i ett desperat försök att undvika att köra på den som ramlat, gjorde en REJÄL vurpa och försvann ur sikte ner i ett djupt dike. Det såg lite lustigt ut, men alla insåg direkt att det var en allvarlig vurpa och att cyklisten mycket väl kunde vara skadad. Det verkade dock ha gått hyfsat denna gång. Cyklisten hade i och för sig slagit i ryggen i en sten, men inte värre än att han för egen maskin kunde cykla hem.

Efter detta debacle gick resten av cykelturen bra. Visst blev det ytterligare ett antal vurpor på de bitvis ganska svåra stigarna, men inga allvarligare sådana.

Totalt cyklade vi ca 16 km, vilket kändes betydligt längre i den kraftigt kuperade terrängen. Eftersom jag även cyklade till och från Lugnet blev det totalt 26 km för min del. Ett härligt fyspass som varade lite drygt två timmar. Sämre kan man ha det en vardagskväll.

MTB-lampor

Nämnde tidigare att det börjar bli dags att skaffa cykelbelysning för att motverka det antågande höstmörkret och därigenom fortsatt möjliggöra MTB-cykling på kvällarna efter jobbet. Dessutom är jag sugen på att testa "riktig" mörkercykling i skogen.

Ett grundrecept för bra belysning vid MTB-cykling är tydligen att ha en lampa med bred ljusbild på styret och en lampa med längre ljusbild som pannlampa (på hjälmen).

Har sedan tidigare Silvas Trail Speed Elite pannlampa som jag är supernöjd med, så jag tänkte i första hand komplettera denna med en lampa att fästa på styret.

Min pannlampa som fungerat utmärkt under vinterns skidturer och som jag hoppas fungerar även för MTB.

Enligt min uppfattning är det viktigt att en pannlampa, utöver att leverera tillräckligt mycket ljus, är lätt, smidig och enkel att använda i de situationer man tänkt använda den. Så om man enbart utgår från siffror om prestanda som typ den angiva belysningsstyrkan, ljusflödet eller liknande, är det nog lätt hänt att man gör ett felköp.

En lampa, som i första hand ska sitta fast på cykelstyret, behöver dock inte vara lika lätt och smidig som en pannlampa, så här borde man till större del kunna väga in lampans belysningsprestanda. Vidare borde lampans förväntade vatten- och stöttålighet samt fästenas funktion vara andra viktiga egenskaper att värdera i detta fall.

Efter tips från en kamrat och genomläsning av diverse tester har jag kommit fram till att jag vill ha en Bikeray IV Evo. Lampan har kanske inte bäst prestanda, men är sannolikt tillräckligt bra för mina behov och verkar dessutom vara driftsäker. Har hittat ett paket med lampa och diverse tillbehör på Cyklotekets webshop för 1650 SEK. Inte direkt gratis, men det ska tydligen vara ett ovanligt prisvärt alternativ enligt diverse recensenter.

Återkommer senare i höst med mitt omdöme.

Bikeray IV Evo.

Ett paket med lampa, batteripaket, laddare och diverse fästen.

http://www.bikeradar.com/mtb/gear/article/best-mountain-bike-lights-28195/

Solvarbo i Säters kommun

Idag följde jag och en vän upp ett tips om att det skulle finnas fina cykelstigar i skogarna runt Solvarbo i Säters kommun. Med tanke på att några av de bästa MTB-cyklisterna i landet kommer från just Säter, kändes det extra spännande att följa upp tipset och mina förväntningar på stigarna var höga.

Det visade sig dock vara svårare än vi trott att hitta stigarna. Ingen av de vi frågade visste något om några MTB-stigar. Efter att vi kört runt ett bra tag i de olika byarna runt Gustafs, hittade vi till slut en MTB-cyklist (som var ute och cyklade) som kunde vägleda oss. 

Vi parkerade i närheten av en sjö som vi kunde se mellan träden i en gles tallskog. De stigar vi valt att testa började tydligen med en brant backe med lös sand som underlag. Medan vi plockade ner våra cyklar från biltaket och i övrigt gjorde oss redo för cykelturen, kom det en man och en kvinna gående nedför backen. De berättade att de brukade cykla i området och sa glatt och lite retsamt att de tänkte stanna och se om vi klarade att cykla hela vägen upp för backen.

Som ni som läst mina tidigare inlägg på bloggen vet, suger jag fett på att cykla uppför branta backar, så jag försökte inte ens utan mumlade bara något om att jag inte vill göra något sådant utan att först ha värmt upp (fegis, javisst). 

Min något modigare och för all del även mer talangfulle vän var dock inte sen att anta utmaningen. Det var lite småkomiskt att se hur det kraftfulla och optimistiska (läs gärna övermodiga) försöket abrupt kom till ända i den lösa sanden innan han ens kommit halvvägs. Vi fick således båda börja cykelturen med att leda våra cyklar.

Efter ytterligare några hundra meter med besvärlig sand, tog sig stigarna mer och mer och blev så småningom riktigt bra. Terrängen var relativt kuperad och underlaget varierade mellan tallskogens typiska packade sand och mera normal jord med rötter och stenar. Svårighetsgraden bedömer jag motsvarar typ en blå stig. Inte allt för svårt, men det skadar inte (blir roligare) om man har lite  MTB-vana, med andra ord.

När vi efter 15 km cykling närmade oss utgångspunkten och den parkeringsplats där vi lämnat bilen, kom vi plötsligt och oväntat fram till en härlig sandstrand. Ingen av oss hade hört talas om en så fin badplats här. Detta blir helt klart ett nytt utflyktsmål för oss och våra familjer!

Summa summarum får de aktuella stigarna väl godkänt i betyg. Kombinationen badplats och cykelstigar känns klockren. Betyget dras dock ner något av att stigarna inte är skyltade och det inte finns information om dem vid parkeringsplatsen. 

Dagarna blir kortare

Idag var det dags att hänga med Friluftsfrämjandets MTB-grupp ut på en halkig kvällstur i skogarna runt Stångtjärn, Pilbo och Lilltorpet.

Vi var 18 glada cyklister när vi startade och 15 lite tröttare men lika glada dito när vi drygt två timmar senare återsamlades för att avrunda turen. De återstående tre hade droppat av längs vägen mot slutet av turen.

Vädret var betydligt bättre än det varit den senaste veckan, med växlande molninghet och runt 15-16 grader varmt. Det hade dock regnat en del under eftermiddagen så stigarna var blöta och leriga med en massa hala rötter och stenar.

Vi cyklade totalt ca 18 km nästan uteslutande på stig så det blev ett rejält fyspass. Som vanligt med Friluftsfrämjandet går det undan när det blir stökigt eller nedförsbackar, vilket var extra utmanande för mig idag eftersom jag körde på en av sönernas 26 tums hard-tail.

Det börjar märkas att dagarna blir kortare nu. Funderar på att skaffa en rejäl pannlampa inför höstens cykelturer och vinterns skidturer. Köpte i och för sig en i vintras som funkade kanon för skidåkning, men som jag tror kan ha en lite för smal ljusbild för att fungera för MTB. Det blir till att börja läsa tester med andra ord.

Nä, nu ska jag hoppa in och dominera i den högljudda "guess the song"-matchen som pågår här i vardagsrummet.

Dagen efter

Hade svårt att sova inatt konstigt nog. Spring i benen och en massa tankar som snurrade i huvudet. Jag är så klart ruskigt nöjd och glad över gårdagens prestation, men som vanligt funderar jag omedelbart på vad jag kunde ha gjort annorlunda och vad jag kan förbättra till nästa gång. Knasigt kanske, men typiskt mig. 

Vi hade planerat att antingen köra Down Hill eller cykla MTB idag. Dagsformen skulle få avgöra valet. Ömmande knän medförde att det blev återhämtningscykling för min och sambons del, medan sonen valde DH.

Dagens cykeltur förlades till ett gråmulet Rörbäcksnäs där vi valde den 15 km långa stigen Kalugapasset som vi även cyklade då vi var här förra gången. 

Utöver de ömmande knäna, kände jag mig hyfsat pigg i kroppen. Vi cyklade de lite drygt 15 km i makligt tempo. Stigen var lika rolig som vi minns den. 

Sist vi cyklade stigen valde vi att gena mot slutet, eftersom vi tyckte att stigen var lite svår för vår yngsta son. Denna gång cyklade vi dock hela stigen och kan konstatera att vi gjorde rätt som genade förra gången. Det var nämligen en rad riktigt svåra partier som återstod. Roligt och utmanande tyckte jag, läskigt tyckte min sambo.

Nä, nu ska njuta resten av dagen. Därefter är det dock dags att börja fundera på vilka nya målsättningar jag ska sätta upp och hur jag på bästa sätt ska nå dessa.

Cykelvasan 2014

Så var den då avklarad, Cykelvasan 2014. Vädret var kanske inte det bästa inför starten. Åtta plusgrader och regn från en gråmulen himmel. Det tog sig dock under dagen och väl i Mora var det riktigt behagligt.

Klockan ringde 0630 efter en natt med lite orolig sömn. Till min lättnad kände jag mig dock något bättre (kryare) än de senaste dagarna.

Efter frukost, uppvätskning och packning bar det iväg mot starten. Min sambo ställde snällt upp och skjutsade mig. Trots att vi startat i god tid drog vi, några kilometer från startområdet, slutsatsen att vi inte skulle hinna fram i tid om vi fortsatte med bilen pågrund av den långa kön av bilar som knappt sniglade sig framåt.

Nöjd över att snabbt ha hittat en parkeringsplats, lastade jag av cykeln, tog på mig camelbacken och skulle till att ta på mig hjälm, glasögon och handskar när jag blev alldeles kall i kroppen. JAG HADE ÅKT IFRÅN HJÄLMEN (och glasögonen och handskarna)!! Vad gör jag nu? Jag pendlade mellan uppgivenhet och kamplust, men kunde för mitt liv inte komma på hur jag skulle kunna lösa detta.

Jag bestämde mig för att cykla till startområdet på vinst och förlust...

Efter att troligen blivit idiotförklarad, dels för att jag kom cyklande utan hjälm och dels för att jag frågade vilt främmande människor om de kunde tänka sig att sälja sin hjälm till mig trots att jag inte hade några kontanter, fick jag syn på Tvåhjulsmästarnas tält. Med nyväckt hopp och raska steg gick jag mot detta. Besvikelsen blev dock stor när de svarade nekande på min fråga om de möjligen hade en hjälm till salu.

Slokörad gick jag vidare utan att hitta något. Plötsligt ropar någon på mig. Det var personen från Tvåhjulsmästarna som jag nyss hade pratat med. De hade fixat en hjälm åt mig! Tvåhjulsmästarna är numera min nya favoritcykelhandlare alla kategorier!

Med en ny hjälm och nya glasögon gav jag mig med andan i halsen iväg till min startfålla. Efter att den värsta stressen lagt sig valde jag att vända detta till något positivt. Jag skulle ju trots allt få chansen att cykla. Jag återkom till denna positiva känsla flera gånger under loppet, vilket gav lite extra kraft när jag hade en svacka.

Jag startade i startgrupp 8 vilket är tredje startgruppen för motionärer, så jag anade att de flesta skulle cykla lite för snabbt för mig och att jag skulle få välja ryggar med omsorg för att inte spränga mig. Jag kände dock ganska tidigt att det skulle kunna gå vägen idag och jag fick rätt. 

Gick imål på tiden 3.30.40!!! Nästan trettio minuter snabbare än min målsättning och hela en timme och tjugo minuter snabbare än förra året, vilket placerade mig på 1337 plats (271 i min klass). Bonusnöjd är jag över att placerat mig 286:a i Preem Hill Race. Jag som ju suger på att cykla uppför.

Jag och en god vän som båda nådde vårt mål att cykla på under fyra timmar.

Bitvis blött och lerigt idag.

Ok, lets go

Jaha, nähä, då är det dags. En sista natts vila, lite frukost och sedan upp till bevis på Cykelvasan.

Redan under bilresan hem från förra årets CV bestämde jag mig för att försöka klara loppet under fyra timmar att jämföra med 4.50 i det då just avklarade loppet. Ambitiöst, javisst, men också inspirerande. 

Sedan dess har jag jobbat målmedvetet för att skapa förutsättningar att klara målet. Många timmar träning har det blivit. Först i gymmet, därefter i skidspåret och sedan mitten av mars på cykeln.

Jag lyckades skrapa ihop 197 mils cykling varav drygt 150 i form av MTB. Roligt har det varit, men jag måste erkänna att det kommer kännas tungt om jag inte klarar målet imorgon.

Idag cyklade en av sönerna och min kära sambo Cykelvasan 45 km med bravur. Sonen på 1.59 och sambo på 2.18 vilket gav placeringarna 38 respektive 54 i deras klasser. Bravo!

Dålig timing

Med två dagar kvar till Cykelvasan vill man INTE börja känna sig hängig!

Under och efter dagens cykeltur, som förövrigt blir det sista riktiga träningspasset innan CV, kändes dock kroppen inte alls som den borde. Jag pendlade raskt fram och åter mellan att känna mig urstark och totalt orkeslös. Jag irriterade mig på småsaker och blev allt mer modstulen. Väl hemkommen körde hjärtat en oavbruten kavalkad av dåliga trumsolon och det kändes som att feberfrossa när som helst skulle kunna bryta ut.

Hoppas nu på att det bara är någon form av överbelastning eller kortvarig magåkomma eller liknande som jag kan vila mig i form från. För det vore ju själva f-n om jag utan problem kunnat ställa upp i fem långlopp under uppladdningen för CVn och sedan går och blir sjuk inför själva finalen.

Ja, ja, packning pågår hur som helst för fullt inför morgondagens resa till Sälen. 

Dagens cykeltur förlades förresten till Lugnets röda slinga. Totalt blev det 28 km cykling. Med facit i hand var detta kanske lite för tufft för mig. Tanken var dock att få till en tidsefftektiv lagom tuff genomkörare som utgångspunkt för ett försök till tre dagars kolhydratuppladdning. 

Finnmarksturen 2014

Idag cyklade jag ett av landets mest anrika MTB-lopp, Finnmarksturen i Ludvika. Vädret bjöd på växlande molnighet, svag vind och ca 20 plusgrader. Banan var i mycket bra skick och det var varken dammigt eller lerigt.

Det var ganska mycket publik, vilket är något jag uppskattar mer och mer för varje lopp. Extra trevligt var det med de buskspelare som dök upp lite var stans längs med banan. Inte minst den vackra fiolspelande (tror jag) kvinnliga versionen av Näcken. Det var tur att arrangörerna placerat henne vid ett av de enklare partierna av banan. Lite på gränsen kanske, men ett roligt och flörtigt inslag som gav välbehövlig distraktion.

Jag lyckades nå ett av säsongens mål i och med att jag placerade mig topp 100 i motionsklassen. Det var förvisso med minsta möjliga marginal, men ändå topp 100. Hurra!

Uppdatering: Fuck! Resultatlistan är tydligen reviderad och jag blev istället 101:a. Målet att ta sig in topp 100 kvarstår således.

Detta var det hittills tyngsta och tekniskt svåraste MTB-lopp jag kört. De två sista backarna, som båda kommer efter ca sex mils tung cykling, malde ner mina benmuskler till köttfärs och testade verkligen min viljestyrka till det yttersta. 

Det var extra knäckande att, efter att (halvdöd) nästan klarat av vad jag trodde var banans sista tuffa backe, höra en person i publiken ropa "ni ligger lite efter, men ni tar dem i Leos backe" och då inse att den tuffaste backen alltså återstod.

Gick i väggen i början av Leos backe och tog mig knappt upp trots att jag cyklade i krypfart på lägsta växeln. Jag misstänker att jag gick ut aningen för hårt de första 4-5 kilometrarna, men en bidragande orsak till "väggningen" var helt klart att jag hade räknat med att det skulle finnas fler vätskekontroller (där jag skulle kunna fylla på med banan och sportdryck) än det gjorde . Lite för dåligt påläst med andra ord.

Trots att jag gick in i väggen och medelhastigheten blev lite för låg för att räcka till under 4 timmar på Cykelvasan känner jag mig stärkt inför detta lopp. Rätt disponerat och förutsatt materialet håller och loppet inte regnar bort, tror jag faktiskt att jag kommer klara det.

Gjorde förresten ett försök att konvertera mina nya Swalbe Thunder Burt till slanglösa tidigare i veckan, men fick ge upp detta igår (fick dem inte tillräckligt täta) och istället sätta i slangar. Jag är nöjd med hur däcken fungerade idag, även om jag tycker att de var lite väl hala på lösgrus, vilket i och för sig kan bero på att jag körde på högre tryck i däcken än normat (närmare tre kilo).

Summa summarum var Finnmarksturen ett utmanande cykellopp, där jag är mer än nöjd med mitt resultat och att jag motstod impulsen att lägga mig i diket och grina i början av Leos (banans sista) backe.

Cykelvasan närmar sig

Det börjar verkligen dra ihop sig nu. Efter ett års förberedelser är det nu bara en vecka kvar till årets cykelvasa!

Snart kan jag inte göra mer för att påverka mina möjligheter att lyckas uppnå mitt mål att cykla mellan Sälen och Mora på mindre är fyra timmar.

Denna vecka har jag dock gjort mitt bästa för att slipa på formen och för att se till att cykeln är så bra som möjligt. I tisdags körde jag 7 st 30 sekunders intervaller med ca en minuts vila mellan och idag cyklade jag drygt sex mil i skapligt tempo tillsammans med en god vän. Cykeln har äntligen fått ett nytt bakhjul och så har jag köpt ett par nya tävlingsdäck (Thunder Burt) som jag dessutom konverterat till slanglösa.

I helgen kommer jag köra intervaller på lördagen och sedan delta i långloppet Finnmarksturen i Ludvika på söndagen. Det blir intressant att se hur väl de nya slanglösa däcken kommer fungera.

Resten av veckan blir det nog intervaller på tisdag och fredag och ett lite längre pass på onsdagen. Utöver detta ska jag vila och äta nyttigt så mycket jag kan.

Jag åker upp till Sälen redan på torsdag eftermiddag tillsammans med sambon och en av sönerna, vilka förövrigt ska cykla halvvasan på fredagen.

Vätskepåfyllning under dagens cykeltur.

Kvalitet

Ibland känner man direkt att kvalitén på det pågående träningspasset är ovanligt god. Dagens träningspass var det bästa på länge. 

Jag cyklade till 90-95% på tekniskt utmanande singletrack och därtill till stor del i (bitvis branta) backar. Passet varade inte längre än 45 minuter, men tempot var så pass uppskruvat och intensiteten så hög att detta mer än väl räckte till. 

Halvvägs in i passet, var jag så trött att jag körde omkull när jag skulle vända cykeln i farten (en normalt sett enkel manöver) och mot slutet av passet fungerade inte koordinationen bättre än att jag helt sonika körde i diket ett par gånger.

Väl hemma igen var jag bokstavligen hög på endorfin, vilket gav en grymt skön välbefinnandekänsla, som faktiskt fortfarande sitter i. Det är förmodligen pass som detta som skapar det man kallar träningsmarkomani.

Törnbergs väg

Ca tre kilometer nordöst om Grycksbo finns en mytomspunnen stig som heter Törnbergs väg.

Den tre kilometer långa Törnbergs väg byggdes för hand av Grycksboarbetaren Isidor Törnberg 1930 och under de 50 år han vandrade från och till bostaden vid Rogssjön.

Stigen som är jämn och fin med få stenar och rötter börjar vid Långtjärnbergsvägen och slingrar sig sedan fram över kalhyggen och skog och slutar vid en skogsbilväg vid Rogsjön.

Cyklade idag stigen för fjärde eller femte gången och tycker fortfarande att det är lika roligt. Stigen inbjuder verkligen till att cykla fort och man får en härlig fartkänsla i de mjuka kurvorna.

Utöver stigen och sträckan till och från denna cyklade jag ett extra varv runt Varpan på vägen hem. Sammantaget blev det således lite drygt fem mils cykling i lugnt tempo.

Torsång

Idag blev det intervall, om 8-6-4-2-1 minuter med 2 minuters lugn cykling mellan, under en cykeltur från Falun via Ormäs till Torsång vid Dalälven. 

Cykelturen som går på fin cykelväg hela vägen, första biten på Runn-leden och därefter på Sverigeleden, mätte sammanlagt 28 km och varade drygt en timme. Det var rejäl motvind men i övrigt kanonväder. 

Väl i Torsång väntade jag in resten av familjen som tog sig dit med vår båt. Vi åt kvällsmat på Torsångs pizzeria och åkte därefter hem tillsammans.

Torsång som ligger mellan Falun och Borlänge är för övrigt ett utmärkt utflyktsmål, speciellt under sommarhalvåret. På ena sidan älven kan man som vi äta pizza eller annan lagad mat och på andra sidan älven kan man gå på Torsångs kafé och fika eller äta typ stadiga mackor. Allt i en vacker miljö och avslappnad atmosfär.

Kompletterade förresten cykelverkstaden med en kompressor och lämpliga tillbehör så nu kan vi erbjuda vänner och bekanta billig och bra cykelservice av enklare moment typ rengöring och smörjning av kedja, justering av växlar och bromsar samt punkafixning och däckbyte.

Babianrumpa

Efter gårdagens vilodag som ägnades åt typ ingenting, stod så korta intervall på dagens schema. 

Tanken var att köra ca en timme stigcykling, följt av fem 30 sekunders intervall med 270 sekunders vila mellan intervallen. Dagens stigcykling (stigvalet) medförde dock naturliga intervall av lagom längd och intensitet, så jag nöjde mig med denna.

Jag har en ny, tekniskt svår men ändå flowig, favoritstig som jag cyklade på i dag. Stigen startar i det nybyggda villaområdet vid Slättaskogen varifrån den slingrar sig upp till Stångtjärn via en kraftledningsgata. Stigen delar sig i två parallella stigar vid kraftledningsgatan, så man kan med fördel cykla på den en fram till Stångtjärn och den andra på vägen tillbaka, vilket jag gjorde.

Under den första kilometern kändes benen sega och energinivån var lägre än låg, men därefter tog det sig mer och mer ju längre jag cyklade. Baken, som min sambo förskräckt liknade vid en babianrumpa efter Engelbrektsturen, blev dock allt ömmare för varje passerad rot och sten.

Sammantaget blev det i alla fall 13 km rolig stigcykling och därtill ett bra konditionspass. Den efterföljande filmkvällen fick dock avnjutas stående.

Min nya favoritstig.

Utöver cyklingen blev det uppskattningsvis ett par tre hundra meter simning i Runn som i dag var hela 23,7 grader varm!

Bad och simning i Runn.

Engelbrektsturen 2014

Sådärja! Då har ännu ett långlopp genomförts. Denna gång handlade det om Engelbrektsturen "helan" i Norberg, Bergslagen.

Banan som är ca 8 mil lång startar på ett torg mitt i Norberg och slingrar sig sedan på skogsbilvägar och stigar genom en hel massa skog och ett gäng små byar i trakten kring Norberg. 

Jag var tyvärr lite sen till min startfålla och hamnade därför längst bak i denna, vilket medförde att jag så vackert fick cykla i promenadtempo de första kilometrarna på grund av trängsel. Fördelen var dock att jag fick chansen att träna omkörningar på trånga skogstigar och skogsbilvägar med lömskt rullgrus. Anser mig ha uppnått typ svart bälte i denna disciplin efter ett antal näst intill omöjliga omkörningar där de omkörda antingen måste ha blivit imponerade över mitt mod eller (mer troligt) idiotförklarat mig. Själv skrek jag ömsom av skräck, ömsom av skratt (oftast inombords).

Värmen var kompakt, men tack och lov verkar det som att kroppen hunnit acklimatisera sig. Största problemet med den varma och torra väderleken var istället allt damm som hamnade i ögonen. Inte helt optimalt för mig som bär linser.

Cykeln fungerade klanderfritt liksom däcken (fortfarande Rocket Ron). Jag hade med mig 1,5 liter vatten i vamelbacken och ca 0,75 liter sportdryck  i en vattenflaska. Denna mängd räckte gott och väl genom hela loppet, men då drack jag ju även vatten och sportdryck vid samtliga vätskekontroller utefter banan. Vidare fick jag i mig två bananhalvor, två Enervit gel och ett par Enervit energituggtabletter. Kan konstatera att jag borde ätit något ytterligare, eftersom jag inte åt någon lunch före loppet och loppet för min del pågick till klockan 15. Tror att jag hade stor nytta av att jag redan igår började "vätska upp mig" och sedan fortsatte att göra så ända till en kvart innan starten.

Banan var tekniskt ganska enkel, men ändå rolig. Svårast (läs läskigast) var nog partierna med rullgrus. Det fanns ett antal uppförsbackar, men inget i närheten av backarna på Mörksuggejakten. Jag fick i och för sig leda cykeln upp för ett par korta men branta och lösa backar i skogen, men det berodde mest på en kombination av trängsel och att jag SUGER på att cykla i branta uppförsbackar.

Jag har i skrivande stund inte sett något officiellt resultat från loppet, så jag för återkomma om detta. Jag tror dock att jag tog mig i mål på en tid strax under 3.35. Om detta stämmer är jag nöjd. 

Uppdatering: min tid blev tydligen 3.34.40 , vilket gav mig placeringen 138 av de 367 som tog sig i mål i motionsklassen. Helt ok tycker jag själv, även om jag gärna hade slagit mig in bland de 100 bästa i klassen. Det saknades dock nio minuter för detta denna gång.

Hamnade lite för långt bak i startfållan.

Dammigt värre idag.

Beviset.

Inte så kaxig

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot morgondagens långlopp i Norberg. 

Värmen, som medfört betydligt mindre träning än planerat, ser ut att hålla i sig även imorgon. Dessutom har jag dragit på mig någon form av envisa muskelknutar i vaderna (känns som man är på väg att få kramp). Som om detta inte vore nog är cykeln på dåligt humör och gnäller efter torsdagen cykeltur, trots att jag gjort mitt bästa för att rengöra och smörja den.

Känner mig med andra ord inte lika kaxig som jag gjort inför de senaste två-tre loppen. Det ska dock bli kul att se hur banan är och så hoppas jag på en mer positiv känsla i takt med att tävlingsdjävulen tar plats i mig. Om inte annat blir det ju ett utmärkt träningspass inför Cykelvasan.

Enda cyklingen idag blev förövrigt ett kort "väckapass" på våra närliggande singletracks. Att döma av detta pass blir det en tung dag imorgon.

Långan

Pust, dagens långa cykeltur fick avbrytas halvvägs på grund av värme och vägdamm. Trots detta är jag nöjd med att ha fått ihop drygt fem mil på två timmar. 

Återigen har Offerdalsbyggden levererat en fantastisk inramning. Trots att jag årligen spenderar flera veckor här, häpnar jag över hur fint det är. 

Dagens cykeltur startade i Kläppen och gick sedan via Långan och Landön mot Rönnöfors. En bit in på grusvägen mot Rönnöfors, vände jag sedan vägdammet fått cykeln art börja låta som ett tröskverk och värmen blivit nästan olidlig. Jag cyklade således tillbaka samma väg som jag kommit, men fortsatte förbi Kläppen till Änge. 

Totalt mätte sträckan 51 km och  denna avverkades på ganska precis 2 timmar. Kanske inte ett riktigt tömmapass som planerat, men bättre än inget.

Nu blir det till att packa inför kvällens hemfärd.

Vackra Offerdal

Det har inte blivit så mycket cyklande de senaste dagarna, mer än för transport fram och tillbaka mellan våra föräldrars hem. 

I förrgår gjorde dock jag och en av sönerna ett tappert, men likväl misslyckat försök att cykla upp för det vi kallar Kläppberget. Målet var en liten röd stuga (typ lekstuga) på toppen av berget. Värmen, den branta lutningen och en massa vindfällen satte stopp för oss halvvägs upp.

Idag körde jag dessutom någon form av intervaller på elljusspåret i Änge. Spåret är uppmärkt som 3 km långt, men mätte snarare 2.5 km enligt min cykeldator. 

Jag började med att cykla ett uppvärmningsvarv och försökte därefter att varje varv slå min föregående varvtid. På det femte och sista varvet gick det ganska snabbt och jag lyckades då nå varvtiden 5.45, att jämföra med första varvets 9 min. Ska bli kul att försöka slå denna tid nästa gång jag har cykeln med mig hit.

Imorgon har jag tänkt köra ett "tömmapass" för att maximera formen inför Engelbrektsturen på söndag. Vi får väl se om jag verkligen fullföljer denna plan i värmen.

Har för övrigt (åter-)upptäckt hur vackert det är här i Offerdal. Vykortsvyer överallt känns det som. Vädret gör säkert sitt till. Nedanstående foto är taget i Övre Kaxås.