Torsång

Idag blev det intervall, om 8-6-4-2-1 minuter med 2 minuters lugn cykling mellan, under en cykeltur från Falun via Ormäs till Torsång vid Dalälven. 

Cykelturen som går på fin cykelväg hela vägen, första biten på Runn-leden och därefter på Sverigeleden, mätte sammanlagt 28 km och varade drygt en timme. Det var rejäl motvind men i övrigt kanonväder. 

Väl i Torsång väntade jag in resten av familjen som tog sig dit med vår båt. Vi åt kvällsmat på Torsångs pizzeria och åkte därefter hem tillsammans.

Torsång som ligger mellan Falun och Borlänge är för övrigt ett utmärkt utflyktsmål, speciellt under sommarhalvåret. På ena sidan älven kan man som vi äta pizza eller annan lagad mat och på andra sidan älven kan man gå på Torsångs kafé och fika eller äta typ stadiga mackor. Allt i en vacker miljö och avslappnad atmosfär.

Kompletterade förresten cykelverkstaden med en kompressor och lämpliga tillbehör så nu kan vi erbjuda vänner och bekanta billig och bra cykelservice av enklare moment typ rengöring och smörjning av kedja, justering av växlar och bromsar samt punkafixning och däckbyte.

Babianrumpa

Efter gårdagens vilodag som ägnades åt typ ingenting, stod så korta intervall på dagens schema. 

Tanken var att köra ca en timme stigcykling, följt av fem 30 sekunders intervall med 270 sekunders vila mellan intervallen. Dagens stigcykling (stigvalet) medförde dock naturliga intervall av lagom längd och intensitet, så jag nöjde mig med denna.

Jag har en ny, tekniskt svår men ändå flowig, favoritstig som jag cyklade på i dag. Stigen startar i det nybyggda villaområdet vid Slättaskogen varifrån den slingrar sig upp till Stångtjärn via en kraftledningsgata. Stigen delar sig i två parallella stigar vid kraftledningsgatan, så man kan med fördel cykla på den en fram till Stångtjärn och den andra på vägen tillbaka, vilket jag gjorde.

Under den första kilometern kändes benen sega och energinivån var lägre än låg, men därefter tog det sig mer och mer ju längre jag cyklade. Baken, som min sambo förskräckt liknade vid en babianrumpa efter Engelbrektsturen, blev dock allt ömmare för varje passerad rot och sten.

Sammantaget blev det i alla fall 13 km rolig stigcykling och därtill ett bra konditionspass. Den efterföljande filmkvällen fick dock avnjutas stående.

Min nya favoritstig.

Utöver cyklingen blev det uppskattningsvis ett par tre hundra meter simning i Runn som i dag var hela 23,7 grader varm!

Bad och simning i Runn.

Engelbrektsturen 2014

Sådärja! Då har ännu ett långlopp genomförts. Denna gång handlade det om Engelbrektsturen "helan" i Norberg, Bergslagen.

Banan som är ca 8 mil lång startar på ett torg mitt i Norberg och slingrar sig sedan på skogsbilvägar och stigar genom en hel massa skog och ett gäng små byar i trakten kring Norberg. 

Jag var tyvärr lite sen till min startfålla och hamnade därför längst bak i denna, vilket medförde att jag så vackert fick cykla i promenadtempo de första kilometrarna på grund av trängsel. Fördelen var dock att jag fick chansen att träna omkörningar på trånga skogstigar och skogsbilvägar med lömskt rullgrus. Anser mig ha uppnått typ svart bälte i denna disciplin efter ett antal näst intill omöjliga omkörningar där de omkörda antingen måste ha blivit imponerade över mitt mod eller (mer troligt) idiotförklarat mig. Själv skrek jag ömsom av skräck, ömsom av skratt (oftast inombords).

Värmen var kompakt, men tack och lov verkar det som att kroppen hunnit acklimatisera sig. Största problemet med den varma och torra väderleken var istället allt damm som hamnade i ögonen. Inte helt optimalt för mig som bär linser.

Cykeln fungerade klanderfritt liksom däcken (fortfarande Rocket Ron). Jag hade med mig 1,5 liter vatten i vamelbacken och ca 0,75 liter sportdryck  i en vattenflaska. Denna mängd räckte gott och väl genom hela loppet, men då drack jag ju även vatten och sportdryck vid samtliga vätskekontroller utefter banan. Vidare fick jag i mig två bananhalvor, två Enervit gel och ett par Enervit energituggtabletter. Kan konstatera att jag borde ätit något ytterligare, eftersom jag inte åt någon lunch före loppet och loppet för min del pågick till klockan 15. Tror att jag hade stor nytta av att jag redan igår började "vätska upp mig" och sedan fortsatte att göra så ända till en kvart innan starten.

Banan var tekniskt ganska enkel, men ändå rolig. Svårast (läs läskigast) var nog partierna med rullgrus. Det fanns ett antal uppförsbackar, men inget i närheten av backarna på Mörksuggejakten. Jag fick i och för sig leda cykeln upp för ett par korta men branta och lösa backar i skogen, men det berodde mest på en kombination av trängsel och att jag SUGER på att cykla i branta uppförsbackar.

Jag har i skrivande stund inte sett något officiellt resultat från loppet, så jag för återkomma om detta. Jag tror dock att jag tog mig i mål på en tid strax under 3.35. Om detta stämmer är jag nöjd. 

Uppdatering: min tid blev tydligen 3.34.40 , vilket gav mig placeringen 138 av de 367 som tog sig i mål i motionsklassen. Helt ok tycker jag själv, även om jag gärna hade slagit mig in bland de 100 bästa i klassen. Det saknades dock nio minuter för detta denna gång.

Hamnade lite för långt bak i startfållan.

Dammigt värre idag.

Beviset.

Inte så kaxig

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot morgondagens långlopp i Norberg. 

Värmen, som medfört betydligt mindre träning än planerat, ser ut att hålla i sig även imorgon. Dessutom har jag dragit på mig någon form av envisa muskelknutar i vaderna (känns som man är på väg att få kramp). Som om detta inte vore nog är cykeln på dåligt humör och gnäller efter torsdagen cykeltur, trots att jag gjort mitt bästa för att rengöra och smörja den.

Känner mig med andra ord inte lika kaxig som jag gjort inför de senaste två-tre loppen. Det ska dock bli kul att se hur banan är och så hoppas jag på en mer positiv känsla i takt med att tävlingsdjävulen tar plats i mig. Om inte annat blir det ju ett utmärkt träningspass inför Cykelvasan.

Enda cyklingen idag blev förövrigt ett kort "väckapass" på våra närliggande singletracks. Att döma av detta pass blir det en tung dag imorgon.

Långan

Pust, dagens långa cykeltur fick avbrytas halvvägs på grund av värme och vägdamm. Trots detta är jag nöjd med att ha fått ihop drygt fem mil på två timmar. 

Återigen har Offerdalsbyggden levererat en fantastisk inramning. Trots att jag årligen spenderar flera veckor här, häpnar jag över hur fint det är. 

Dagens cykeltur startade i Kläppen och gick sedan via Långan och Landön mot Rönnöfors. En bit in på grusvägen mot Rönnöfors, vände jag sedan vägdammet fått cykeln art börja låta som ett tröskverk och värmen blivit nästan olidlig. Jag cyklade således tillbaka samma väg som jag kommit, men fortsatte förbi Kläppen till Änge. 

Totalt mätte sträckan 51 km och  denna avverkades på ganska precis 2 timmar. Kanske inte ett riktigt tömmapass som planerat, men bättre än inget.

Nu blir det till att packa inför kvällens hemfärd.

Vackra Offerdal

Det har inte blivit så mycket cyklande de senaste dagarna, mer än för transport fram och tillbaka mellan våra föräldrars hem. 

I förrgår gjorde dock jag och en av sönerna ett tappert, men likväl misslyckat försök att cykla upp för det vi kallar Kläppberget. Målet var en liten röd stuga (typ lekstuga) på toppen av berget. Värmen, den branta lutningen och en massa vindfällen satte stopp för oss halvvägs upp.

Idag körde jag dessutom någon form av intervaller på elljusspåret i Änge. Spåret är uppmärkt som 3 km långt, men mätte snarare 2.5 km enligt min cykeldator. 

Jag började med att cykla ett uppvärmningsvarv och försökte därefter att varje varv slå min föregående varvtid. På det femte och sista varvet gick det ganska snabbt och jag lyckades då nå varvtiden 5.45, att jämföra med första varvets 9 min. Ska bli kul att försöka slå denna tid nästa gång jag har cykeln med mig hit.

Imorgon har jag tänkt köra ett "tömmapass" för att maximera formen inför Engelbrektsturen på söndag. Vi får väl se om jag verkligen fullföljer denna plan i värmen.

Har för övrigt (åter-)upptäckt hur vackert det är här i Offerdal. Vykortsvyer överallt känns det som. Vädret gör säkert sitt till. Nedanstående foto är taget i Övre Kaxås.

Högkläppen

Efter en ganska seg dag, som till största delen gick åt till att packa och därefter transportera sig till Offerdal i Jämtland, var det trevligt att återförenas med den äldsta sonen (som varit i Jämtland på egen hand de senaste tre veckorna) och att träffa min mamma och mina svärföräldrar.

Det blev en del glass och bullfika under resan och därefter ytterligare ett par fikor (eller hur man nu böjer fika) efter framkomsten. Så det var skönt och välbehövligt att avsluta dagen med en liten cykeltur i den ljusa och ljumma sommarkvällen. 

Jag, sambon och en av sönerna cyklade från svärföräldrarnas hus i Änge via Högkläppen, Gölikläppen och Änge till min mammas hus i Kläppen. Solnedgången fick det att se ut som att det brann mellan träden och vi sjöng och pratade högt för att skrämma bort alla eventuella björnar.

Gammalt löfte infriat

För drygt tio år sedan lovade jag min dåvarande chef att jag skulle cykla mellan Falun och Borlänge på 45 minuter. Jag sa inte när detta skulle ske, men jag lovade att jag någon gång skulle göra så och därmed bevisa att det gick.

Idag gjorde jag det! Jag cyklade från hemmet i Falun till Borlänge centrum på strax under 45 minuter. Enligt min cykeldator mätte sträckan ca 23 km, vilket innebär att jag höll drygt 30 km/tim i genomsnitt på min heldämpade MTB med hyfsat grova däck på (Rocket Ron). Jag är nöjd! 

Jag skickade stolt ett meddelande till min tidigare chef, och fick då svaret "äntligen, men det skulle egentligen vara i vit skjorta och slips och till ett möte". Skit också det hade jag ju glömt. Cykelturen var i och för sig till ett möte med en gammal vän, men jag cyklade i en något mer cykelvänlig mundering än den utlovade uniformen. 

Äsch, jag anser mig trots detta ha infriat mitt gamla löfte och en stor börda har därmed lyfts från mina taniga axlar.

Passerade för övrigt 150 mils cykling hittills i år i och med dagens cykeltur. Lite skillnad mot förra året vid den här tiden, då jag knappt fått ihop 20 mil.

Bron över Dalälven vid Kvarnsveden.
Foto: Henrik Öjers

Bygg ett smidigt cykelställ

Okej, här kommer ett inlägg under avdelningen tips och trix.

Såg för inte alls länge sedan för första gången en typ av cykelställ där man istället för att kila in framhjulet hängde upp cykeln i främre delen av sadeln. Fördelen med detta är bland annat att bakhjulet på detta sätt hänger i luften och att det därmed går att utföra diverse service på cykeln medan den hänger där.

Har sedan dess velat bygga något liknande åt mig själv att ha hemma på gården. Om inte annat så för avspolning av våra cyklar samt rengöring och smörjning av cykelkedjorna.

Idag gjorde jag slag i saken och byggde ett sådant cykelställ och tänkte nu på enklaste sätt försöka dela med mig av min erfarenhet.

Cykelstället består av fyra brädor, ett cirkulärt järnrör, fyra skruvar, ett par remmar och lite rostskyddsfärg. 

Brädorna sågas till ca 125-130 cm längd med 22,5 graders vinkel i båda ändarna och så borrar man hål i brädornas överkant (typ 5 cm från toppen) med en borr av samma dimension som järnröret. Jag siktade på ca 110-115 cm höjd på rörets överkant. Därefter trär man röret genom hålen så att brädorna bildar två benpar. För att inte benparen ska glida isär mer än 45 grader monterar man en rem, kedja eller liknande mellan benen en bit upp på dessa (typ 50 cm). Om man vill kan man låsa vinkeln mellan benen med hjälp av en skruv strax under järnröret och om röret glider för lätt i hålen kan man dra i en stoppskruv. 

Därefter är det bara att dra på lite rostskyddsfärg och voila nu har du ett egenhändigt byggt cykelställ. Bra där!

Lugnets MTB-led Röd

Utöver att hämta dottern som flyttar hem efter ett halvår i Göteborg, cyklade jag Lugnets MTB-led Röd idag. En 15 km lång slinga med många relativt krävande uppförsbackar som ger bra konditionträning om man nu är ute efter sådan. Slingan innehåller även ett antal utförsslingor med roliga hopp och skarpa men väldoserade kurvor.

Jag kände mig i hyfsad form idag och trampade därför på lite extra i uppförsbackarna. Har dock lite svårt för hård träning i varmt väder, så jag flåsade duktigt mot slutet.

Hoppas på att kunna behålla eller kanske till och med vässa formen något inför Engelbrektsturen i Norberg nästa helg. Nu kan detta i och för sig bli svårt med tanke på att jag kommer vara i Jämtland den nästkommande veckan. Ja, ja jag får väl ta med cykeln och se vilka möjligheter som ges.

Lugnets röda MTB-led utgår från Lugnets spårcentral (typ nedanför hoppbackarna) där det finns bra parkeringsmöjligheter om man kommer med bil. Den något enklare och hälften så långa blå leden utgår även den från samma plats, så man kan välja utifrån dagsform och humör.

Bra film om grundläggande teknik

http://singletrackworld.com/2014/07/getting-started-mountain-bike-skills/

Packad och glad

Vad ska man ha med sig när man cyklar MTB?

Det beror så klart delvis på var och hur långt man ska cykla och vidare på om man cyklar på egen hand eller med sällskap.

Jag har sammanställt nedanstående lista utifrån egna erfarenheter och tips som jag snappat upp från olika håll.

I sadelväskan:

• Slang - hel, "färsk" och av rätt dimension, ett tips är att vid punktering alltid använda den slang du har i väskan och ersätta denna med en ny (färsk)

• Pengar - till akuta inköp eller glass
• Medicin - jag har med mig astmamedicin och värktabletter. Vad kan du komma att behöva?
• Växelöra - enkel åtgärd som kan bespara dig miltals cykelledande

• Kedjelås - ett tips är att du lär dig hur du bryter en kedja och sätter dit ett kedjelås
• Multiverktyg med kedjebrytare
• Lite tejp - för enklare reparationer (tex sadelväskan) och tejpning av sår
• Plåster

• Ögonsköj

• Vattentäta (mindre) packpåsar - att förvara ovanstående utrustning i

Nedanstånde bild visar vad jag har i min sadelväska just nu. Utöver ovanstående har jag av någon outgrundlig anledning med mig en gammal hederlig reparationssats för punkteringar. Vet inte om jag någonsin kommer att använda denna, men den tar så lite plats att den får hänga med ett tag till. Vidare har jag med mig två däckavkrängarverktyg. Jag brukar få av och på däcken utan dessa, men har inte vågat lämna dem hemma ännu.

Övrigt:

• Pump - ett tips är att kosta på dig en pump av god kvalitet

• Vätska - jag kör numera ofta med både flaska och camelbackblåsa vid längre turer. Ett tips är att ha sportdryck i flaskan och vatten i blåsan.

• Telefon - med laddade batterier

• Någon form av gps eller karta och kompass - om du cyklar på okända platser

Skyddsutrustning:

• Skyddsglasögon - med rätt glas i förhållande till sol och siktförhållanden
• Hjälm
• Knäskydd - åtminstone vid längre cykelturer på steniga eller okända stigar

• Ytterligare fallskydd såsom armbågsskydd och ryggskydd - efter behov

Dessutom rekommenderar jag att du, i fall du cyklar på egen hand, berättar för någon vart du tänker cykla och hur länge du tänkt vara ute, typ lämnar en färdplan med andra ord.

Källslättens fäbod

Jag har svårt att komma på något som övertrumfar fysiska aktiviteter utomhus tillsammans med dem man tycker om. 

Jag tänker mest på mountainbiking i det här fallet. Lyxcyklade nämligen till fäboden i Källslätten i bästa tänkbara sällskap tidigare idag. Väl på plats avnjöt vi medhavt kaffe och den vackra miljön i strålande solsken.

Vädergudarna bjöd i övrigt på en salig blandning av sol, moln och regnskurar.

Vi cyklade via Stångtjärn och 8 km spåret till parkeringen vid Källslätten. Därifrån måste man tyvärr cykla på en ganska besvärlig stig de sista hundra metrarna fram till fäboden, vilket vi gjorde så gott det gick. 

Från Källslätten cyklade vi över Hemmingsbo och Puttbo till Lilltorpet och därefter via gruvan tillbaka hem. Totalt blev det drygt tre mil, mestadels på grusväg och skogstigar.

Regnskurarna gjorde stenar och rötter glashala idag, vilket medförde ett antal hjärtinfarktsframkallande halkincidenter och tyvärr även ett par vurpor. Varför finns det inte SPD-pedaler med gyro som automatiskt snabbutlöses när cykeln lutar för mycket?

.

Tjärnavarvet

Idag åkte jag och sambon till Borlänge med förhoppningar om teknisk stigcykling på en MTB-stig kallad Tjärnaspåret, som vi hittat genom att helt enkelt söka på #MTB i Borlänge.

Vädret bjöd på ömsom sol, ömsom regnskurar och runt 22 plusgrader.

Tjärnaspåret visade sig vara ett riktigt snabbt och roligt MTB-spår. Inte särskilt tekniskt svårt, utan snarare slätt och fint med svepande och härligt doserade kurvor. Det finns dock några partier med lite trixiga rötter (som dessutom blir riktigt hala av regn) respektive lös sand som kan upplevas som lite svårbemästrade. 

När man fått upp farten är det dessutom lätt att köra fel i de tväraste vägskälen (vilket hände mig mer än en gång). På det första varvet körde vi till exempel ner i en sandtagsliknande del som verkade användas för typ motocrosskörning. Det blev några tysta svordomar och generade skratt till följd av urfåniga vurpor innan vi lyckades ta oss bort från den otroligt svårcyklade sanden. Ni som cyklat med SPD kan förmodligen föreställa er hur det såg ut och kändes.

Summa summarum får Tjärnaspåret ett högt betyg av oss. Spåret som är ca 3,5 km långt, passar för den som är ute efter snabb och relativt enkel stigcykling antingen för att bara ha roligt eller för att tex köra tröskelintervaller och samtidigt få lite kurvträning. Ett varv tar typ 10 min om man trampar på i hyfsat tempo. Spåret funkar, som jag ser det, bra för hela familjen, de sandiga partierna kan dock eventuellt vara lite för svåra och jobbiga för de yngsta.

Grovjobb

Efter lite mer discocykling med sambon i går kväll, där vi lekte oss fram på våra härliga hemmastigar, var det idag åter dags att sätta på sig blåstället. 

Sex nittiosekunders backintervaller med kort vila mellan körningarna blev det. Kanske inte det roligaste man kan göra på en cykel, men det var i alla fall ganska uppmuntrande att backen som tidigare tog typ 1.30, nu som bäst klarades på 1.10. Med uppvärmning och lite eftertramp blev det sammanlagt 1.2 mils cykling. Helt ok för ett intervallpass tycker jag.

Varför träna intervaller kanske du undrar. Svaret är att jag dels läst mig till att det är ett effektivt sätt att förbättra sin "kondition", dels har egen positiv erfarenhet av intervaller. Kör man backintervaller, som jag gjorde idag, får man dessutom bra styrketräning för benen och så tränar man ju på cykling i uppförsbacke, som är en viktigt komponent vid mountainbiking.

Ett tips är att läsa någon av MTB-cyklisten och -tränaren Fredrik Erikssons artiklar om intervallträning.

PS köpte en GoPro igår och filmade lite under discocyklingen... DS

http://youtu.be/BA3RdSzW5Xk

Som balsam för själen

Just när jag behövde det som bäst, bjöd veckans öppna tur med Friluftsfrämjandet på en magisk cykeltur. Det blev knappt tre timmar mestadels teknisk stigcykling tillsammans med elva likasinnade. Den härliga sommarkvällen förhöjde upplevelsen ytterligare.

Återigen levererade Sparken och det var inga problem att hänga med i det tidvis ganska höga tempot på de steniga stigarna. Är även nöjd med mina Rocket Rons som känns snabba och säkra med bra grepp i kurvorna.

Har ikväll fått ett nytt happy place att söka upp vid framtida svackor. Tack för det, Friluftsfrämjandet!

Formsvacka

Har just nu något av en formsvacka. Kanske mer mentalt än fysiskt, men cyklandet går hur som helst inte lika lätt som det gjort den senaste tiden. 

Under dagens cykeltur till och från båtklubben hann jag reflektera över min formsvacka och över mina mål med cyklandet. 

Jag kom fram till att jag av någon outgrundlig anledning har en inriktning mot att bli bättre på långlopp, trots att jag egentligen tycker att den typ av cykling som långloppen erbjuder är ganska tråkig. Jag tycker ju att tekniskt svår cykling på riktig singletrack är det som är roligt med cykling, så varför har jag inte som mål att bli bättre i denna disciplin istället?

Nu finns det kanske inte något direkt motsatsförhållande mellan att bli bättre på riktig stigcykling och snabb i långlopp. Helt klart är dock att man, för att verkligen kapa tid i långloppen, behöver lägga ner en hel del tid på tråkiga typer av cykelpass som exempelvis 3-4 timmar grusvägscykling. Tid som man annars skulle kunna lägga på betydligt roligare cykling eller för all del annan rolig kompletterande träning.

En av anledningarna är nog att jag gärna vill tävla mot mig själv och andra och att de enda motionstävlingar jag känner till är just långlopp. Jag har i och för sig hört talas om någon form av cup med kortare och mer tekniska lopp, men inte fått tummen ur och tagit reda på mer ännu.

En annan anledning är troligen att jag inte har någon träningskamrat, med inriktning mot denna typ av cykling, mer än en av mina söner (av och till). Detta går sannolikt att råda bot på genom att söka upp rätt klubb eller förening. Frågan är då bara vilken.

Har nu satt upp som mål för mig själv att under min semester ta reda på fakta och att inför nästa säsong, kanske redan till hösten, gå med någon klubb eller förening med rätt inriktning. 

Nu ska jag dock leta reda på mitt mentala happy place och lägga in nästa växel inför säsongens stora målsättning Cykelvasan.

Discoträning

Efter en välbehövlig vilodag igår, där den enda kontakten med cykeln var i samband med service efter söndagens lopp, var det idag åter dags att ge sig ut och trampa.

Enligt mitt något amitiösa träningsprogram (som siktar mot Cykelvasan under 4 timmar) var det tydligen dags för tunga backintervaller. Hmm, låt mig fundera, 30 grader varmt och trötta ben... 

Aldrig! Fetglöm!! Gör det själv!!!

Det fick bli 45 min rolig, utmanande och välbekant singletrack tillsammans med min sambo istället. Träningsprogram i all ära, men jag tror (som Schyffert) att man ska prioritera det som är roligt lite då och då.

Varmt och lerigt

Idag ställde jag upp i mitt tredje långlopp för året. Denna gång var det den numera anrika Mörksuggejakten i Rättvik som avverkades i över 25 graders värme och stekande sol.

Jag kände mig relativt väl förberedd och på gränsen till respektlös inför loppet, men blev snart varse att detta inte skulle bli någon promenad i parken direkt.

Efter en strulig start, där någon framför mig lyckades ramla i loppets första uppförsbacke (efter ca 50 meter!) och jag tvingades leda cykeln upp för denna, följt av trängsel på hög nivå i uppförsbacken upp till Vidablick och ett gigantiskt gyttjebad större delen av vägen mellan Vidablick och loppets första grusbilväg, fick jag så småningom upp farten.

Värmen, leran och uppförsbackarna gjorde dock detta till den tuffaste cykelturen ever för min del. Det var tur att tempot sjönk rejält till följd av köbildning på de smala stigarna, så att man fick chansen att återhämta sig.

Sparken (cykeln) funkade mycket bra på de lite ruffa stigarna och helt okej på grusvägarna. Jag valde att cykla på mina Rocket Ron, vilket var helt rätt, inte minst på de många leriga partierna. Vidare cyklade jag med min nya ryggsäck innehållande en 1,5 liters camelbackblåsa, som funkade perfekt. Slutligen kan jag konstatera att jag föredrar gelförpackningar utan skruvkork, då öppnandet går snabbare och enklare vilket i sin tur är säkrare.

Ja, ja, nog med erfarenheter och tips nu och över till resultatet. Jag tog mig i mål på 3.20, vilket var tio minuter snabbare än min målsättning och en tid jag är mer än nöjd med. Denna tid placerade mig på 272:a plats i motionsklassen där 717 var anmälda och 671 tog sig i mål.

Singletraks de luxe

Igår åkte vi på Sveriges bästa singeltracks i Rörbäcksnäs! Mina förväntningar var skyhöga och jag pladdrade som en fyraåring hög på socker hela bilresan från Sälen.

Vi valde att cykla Kalugapasset som, enligt beskrivningen på Rörbäcksnäs hemsida, bland annat skulle innehålla flera kilometer singeltracks i världsklass.

Förväntningarna infriades förvisso, men jag tycker att ledens svårighetsgrad var betydligt högre än ledens blå klassning, vilket tog ner helhetsintrycket något. I sina bästa partier var leden dock fantastiskt jämn, snabb och flowig. Det går att cykla riktigt fort om man så önskar och det finns gott om naturliga hopp längs leden.

Vi avslutade vår utflykt med, suveränt goda, hemlagade, hamburgare på restaurangen Longhorn mitt i byn. 

Rörbäcksnäs rekommenderas starkt som utflyktsmål för dem som älskar att cykla MTB. Den lilla byn ligger för övrigt ca 3 mil från Lindvallen, typ mot norska gränsen. Glöm för all del inte myggspray!

Generationsskifte

Det är bara att konstatera att man inte längre behöver vara snäll för att förlora mot sina barn i diverse tävlingsgrenar. Tvärt om tycker man allt oftare att barnen gott kunde vara lite snällare eller åtminstone ha hövlighet nog att inte förnedra en totalt. 

Idag har jag till att börja med fått se mig besegrad av båda sönerna i go-cart, även om jag i detta fall bestämt hävdar att mitt fordon var både strypt och extra tungt. Vidare fick jag stryk i bergsbestigning med cykel upp för skidbacken här i Lindvallen och slutligen fick jag se mig slagen i grenen forcering av kort men extremt brant och sandig backe. 

I de senare två grenarna var det bara den äldre av sönerna som ställde upp, men jag anar att det bara är en tidsfråga innan jag får se mig slagen av dem båda.

Jag deltog, för tydlighetens skull, inte fysiskt i cyklingen upp för skidbacken idag, men jag gjorde ett försök för drygt en månad sedan utan att (oavbrutet cyklandes) lyckas ta mig till toppen. Det var därför som jag lite övermodigt lovade köpa ett nytt PS3 (åt familjen) om sonen klarade av backen utan att sätta ner fötterna. Så grattis då, familjen! Och bra jobbat!

Nu återstår bara en dag av denna, enligt mitt förmenande, härliga vecka i Sälen. Omdömen från övriga i familjen:

"Det har inte gjort något att det inte varit stekande sol hela tiden"

"Jätterolig och utvecklande vecka"

"Helt ok"

Close, but no cigarr

Cyklade vasaloppsleden idag! Knappt 12 grader celsius, regn och blåst tillsammans med en ömmande och seg kropp, fick mig dock att fundera både en och två gånger på att skjuta upp det hela till en annan dag.

Väl på plats vid vasaloppsstarten kändes det bättre och jag började se fram emot att jobba bort en del av alla de kalorier som jag vräkt i mig de senaste dagarna.

Under tiden som jag lastade av min cykel svängde en Team Tynell-bil in på parkeringen, även denna med en MTB på taket... 

Efter att ha gjort upp med min sambo om att vi skulle träffas i Evertsberg för lite avstämning och fika, påbörjade jag den 95 km långa turen mot Mora. Jag inledde stabilt med att omedelbart cykla fel, men skyller så klart på utrustningen. 

För er som inte känner till cykelvasaleden, så inleds denna med en några kilometer lång uppförsbacke. Jag började lite återhållsamt i denna, för att inte riskera att dra på mig mjölksyra eller annat otyg. Ganska snart drabbades jag dock av något som jag under dagen kom att kalla Tynell-frossa. Jag ökade farten mer och mer och kikade mig allt oftare över axeln för att se om någon närmade sig.

Jag vet så klart inte när "Tynell" startade och heller inte om hen bara var ute och söndagscyklade, men jag var mer än nöjd med att jag faktiskt höll undan ända till Evertsberg.

I Evertsberg mötte sambon och båda sönerna upp med kaffe och bulle (okejdå - bullar). En av sönerna hade dessutom bestämt sig för att cykla med till Mora för att känna på banan inför Cykelvasan 45 senare i sommar. Kul!

Vi tog oss, utan missöden, nöjda och glada i mål i Mora. Sluttiden (för mig) blev  ca 4.25. Räknar man bort fikapausen och ytterligare ett stopp i Oxberg, där vi åter stämde av med sambon, låg den effektiva tiden troligen runt 4.10. Men då cyklade vi å andra sidan inte uppför mördarbacken efter Evertsberg, vilken kommer ingå i Cykelvasan. En bit kvar till målet att cykla under 4 timmar med andra ord. 

Tiden 2.10 till Evertsberg ger mig dock hopp om att klara det.

Högfjället

Glad att vår yngsta son hängde med upp på en av "topparna" ovanför högfjällshotellet idag. 

Kanske inte den mest entusiastiska cyklisten för dagen, men visade prov på både vilja och talang när han cyklade upp för en uttorkad bäckfåra sista biten upp till toppen (i jeans). Bra jobbat!

Jobbigast idag var annars att få i sig den kolossala (men ruskigt goda) blåbär-hallonpajen med hemlagad vaniljsås hos Fjällbagarn. Jag skulle så klart, med facit i hand, inte ha tryckt i mig en gigantisk pizza precis innan...

Ja, också är jag ju ruskigt nöjd över att åkt Down Hill banan Charter idag. Utan att ramla dessutom. Det är skillnad på en blå och en röd nedfart vill jag lova.

En dag fylld av känslor

Dagen har varit fylld av starka känslor. Några angenämare än andra.

Känslan efter att ha cyklat 34 minuter konstant uppför enbart för att hamna i en återvändsgränd utan chans att nå toppen.

Känslan när man inser att man kommer slå en framåtvolt över styret efter att ha hoppat för kort (läs för all del mesigt).

Känslan när man upptäcker att ena bromshandtaget plötsligt har försvunnit och man i rasande fart närmar sig ett dike fullt av stora stenar. 

Känslan när familjen skrikandes av skräck och skratt jagar varandra i vattenrutschbanan efter en härlig utedag på fjället.