Väl på plats vid vasaloppsstarten kändes det bättre och jag började se fram emot att jobba bort en del av alla de kalorier som jag vräkt i mig de senaste dagarna.
Under tiden som jag lastade av min cykel svängde en Team Tynell-bil in på parkeringen, även denna med en MTB på taket...
Efter att ha gjort upp med min sambo om att vi skulle träffas i Evertsberg för lite avstämning och fika, påbörjade jag den 95 km långa turen mot Mora. Jag inledde stabilt med att omedelbart cykla fel, men skyller så klart på utrustningen.
För er som inte känner till cykelvasaleden, så inleds denna med en några kilometer lång uppförsbacke. Jag började lite återhållsamt i denna, för att inte riskera att dra på mig mjölksyra eller annat otyg. Ganska snart drabbades jag dock av något som jag under dagen kom att kalla Tynell-frossa. Jag ökade farten mer och mer och kikade mig allt oftare över axeln för att se om någon närmade sig.
Jag vet så klart inte när "Tynell" startade och heller inte om hen bara var ute och söndagscyklade, men jag var mer än nöjd med att jag faktiskt höll undan ända till Evertsberg.
I Evertsberg mötte sambon och båda sönerna upp med kaffe och bulle (okejdå - bullar). En av sönerna hade dessutom bestämt sig för att cykla med till Mora för att känna på banan inför Cykelvasan 45 senare i sommar. Kul!
Vi tog oss, utan missöden, nöjda och glada i mål i Mora. Sluttiden (för mig) blev ca 4.25. Räknar man bort fikapausen och ytterligare ett stopp i Oxberg, där vi åter stämde av med sambon, låg den effektiva tiden troligen runt 4.10. Men då cyklade vi å andra sidan inte uppför mördarbacken efter Evertsberg, vilken kommer ingå i Cykelvasan. En bit kvar till målet att cykla under 4 timmar med andra ord.
Tiden 2.10 till Evertsberg ger mig dock hopp om att klara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar